Just nu är jag jävlig írriterad på att jag inte kan somna, i vanliga fall vid den här tiden brukar jag skrämma omgivningen med snarkningar och var djupt inne i drömmarnas värld. Men icke, idag är ännu en av dessa "låt inte Sara få någon sömn förrän i morgonbitti så hon får ångest för att ha sovit bort halva dagen". Dessutom är jag otroligt röksugen men för envis med att försöka sova för att ta mig ut i den kyliga sommarnatten för att njuta i två minuter. Det tog mig faktiskt 30 minuter av övervägning att ta upp datorn från sin trogna plats bredvid sängen.
Ja, förresten jag har äntligen lyckats med att skaffa en laptop, thank god for small favors.
Mitt liv har gått in i den vanliga sommarlovs dimman och jag har snart slösat bort en månad på att kastas runt mellan olika platser i vårat avlånga land. För en vecka sedan satt jag fast mitt ute i ingenstans med min kära mor som förtillfället bor hemma hos mina morföräldrar och flydde hals över huvud för ännu en kväll spenderat med mormor och hennes trogna vinglas. Och så mammas tjat om att hon sååååå hoppas och tror att idioten till ex sambo ska bli frisk och att de ska leva lyckliga ever after. Just i den situationen fick jag en märklig känsla av att vara den enda med vuxenpoäng och friskt sinne. Så efter att spenderat nästan två veckor där borta tog jag min chans så fort jag fick tillbaka min mobil från servicen att fly fältet och söka lugnet och tystnaden här borta i Märsta.
Och här ligger man utan det minsta tecken på trötthet och brist på inspiration till att göra något vettigt av all dötid jag har. Har redan tagit slut på all min trial tid på demospelen som följde med min nya leksak och spenderar i stället mina dagar med att glo igenom säsong efter säsong av någon lättsmält tonårsserie som jag på något underligt sätt fastnat för då min vardag inte innehåller något intressantare.
Nä nu ska jag dra mig ut i kylan bota bitterheten.
Ajöss och tack för fisken!
