Jag skulle vilja skriva att jag har så mycket att göra så att jag inte hinner med att uppdatera här på bloggen. Men i verkligheten så har jag vääääldigt mycket ledig tid som går till att inte göra något i princip. Visst denna vecka har och är det ganska mycket skola i morgon är enda lediga dagen, annars så är det rättså lugnt (jag provade att använda ordet "soft" istället men det var verkligen inte jag =/) nu.
Jag fick mitt föra vg på en delkurs för ett tag sedan, jag blev otroligt stolt över mig själv och allt kändes lite lättare. Även den här kursen ser ut att sluta lyckligt, hamnade i en bra grupp och vi är effektiva. Julledigheten närmar sig och jag väntar och längtar, vilket är lite underligt eftersom jag inte har så mycket att göra som sagt. Dock så får jag ju tid att åka hemåt till skogen och njuta av att få umgås med familj och vänner. På något sätt så är man alltid stressad över skolan oavsätt om man inte har något att göra däremot tror jag att jag kan slappna av under julen eftersom man är van vid jullov.
Jag har funderat ganska mycket på saker ett tag nu (Surprise surprise!) inget sådär speciellt utan allmänt om mycket. Och bara för att jag skrev så har jag typ inget att dela med mig av. Funderingarna glider och glider ut ganska fort.
En sak som jag uppfattade på facebook idag var i alla fall en gammal lärare från högstadiet (typ fem livstider tillbaka) funderade på nobelpris till skolans årliga "nobelfest". Ni vet, en sådan där tillställning där man tvingas ha på sig finkläder, sjuorna får skämma ut sig genom att uppträda, äcklig mat serveras och ingen tänker på nötallergikerna och serverar jordnötter som snacks. Jag deltog bara i en av dessa tillställninga under min högstadietid, ENDAST för att jag skulle spela bas under min klass pinsama uppträdande (sen var det ju lite obligatorisk att medverka men det stoppade mig inte de följande åren).
Priserna som delades ut var typ årets vändpunkt till "tuffingen" som gått från att ha en frånvaro på 100 % till endast 75%, Årets matematiker som gick till någon nia som överlevt den snabba mattegruppen med ett vg, årets bla bla bla som gick till den som slickade lärarnas röv bäst. För det var ju det allt gick ut på, slicka lärarnas röv och se till att blir omtyckt av de andra "poppisarna". Sådana som jag hade aldrig en chans att vinna något förutom sådana utmärkelser som gav mobbarna ännu fler ursäkter att mobba en. Om det fanns ett pris för sämsta skola skulle Storåskolan plocka hem det galant.
Ja, jag är fortfarande bitter på en skola som inte gjorde något för att stoppa mobbningen trots upprepade rop på hjälp hos kurator och antimobbningsteam, en skola som inte brydde sig att jag kom med sönder rispade armar eller om min dåvarande vän som led av aneroxia eller någon av mina andra vänner som mådde allmänt dåligt. En skola som inte ens brydde sig om att kontakta min mamma när jag slutade äta eller var så förtvivlad att jag fick sitta timmar i vilorummet för att jag inte orkade träffa mina mobbare i korridoren.
En skola vars enda prioritering var killarna som spelade hockey. Det är med glädje jag kan tala om att jag anmälde skolan till BEO och inte kommer att ge mig trots svaret från BEO inte var direkt tillfredställande eftersom de ansåg att det var för länge sedan och att diskriminerningslagen inte kommit förrens våren 2006, dvs vårterminen jag gick i nian.
Hursomhaver vad jag skulle komma fram till var att skolor inte ska anordna "populärhets"tävlingar eller tävlingar över huvudtaget om det inte har tänkt att alla, oavsätt vilken rank man har i den socialhierarkin som råder i högstadiedjungeln, ska ha en chans att få glänsa och det på ett posetivit sätt inte som att mamma talar om för en att det är okay att vara annorlunda och att vara speciell är något bra. Nobelfesten som skolan har är bara ännu ett sätt för de som är högst upp i hierarkin att glänsa ännu mer. Lägg istället pengarna på att skaffa in ett ordentligt antimobbningsarbete och lärare som faktiskt bryr sig om sina elever, även om de inte spelar hockey.
Now, fuck off.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar