Okay nu har jag nått bristningsgränsen totalt.
Nog för att karlar är rent utsagt pantade men att efter 1½ månad komma och tro att jag vill bli vän med denne efter all skit som hänt är väl ändå at ta priset? När jag gjorde det helt klart att när det tar slut vill jag inte ha kontakt med honom. Jag har inget att säga honom och det finns inget som han kan säga som kan få mig att ändra mig. Han var ett praktarsel. Här försöker jag så gott jag kan att gå vidare med mitt liv och bygga upp det från grunden igen och han valsar in och verkar tro att allt är glömt och förlåtet? Visst jag erkänner jag är inte det minsta arg på honom men det betyder inte heller att jag vill ha något med honom att göra igen.
Tro't eller ej men jag är ganska nöjd med min nuvarande situation.

Förövrig har jag väl inte direkt tur med karlar överhuvudtaget. Raka svar uppskattas förstår dem inte det?

Nej nu ska jag lägga mig och dö en stund.

Fuck Off