Det är sådana här dagar man bara inte orkar med. Dagar av hopplöshet. Dagar då man tänker alldeles för mycket mer än vad som är hälsosamt. Orkar inte rikigt med mig själv då.
Trött,uttråkad och fundersam är ingen bra kombination alls.

Nästa helg blir det, som det ser ut nu i alla fall, besök i Märsta. Det känns så vardagligt att åka dit, som att jag åker hem. Men det är inte hem längre och var nog aldrig det heller. Det var ett tillfälligt hemma som jag egentligen visste skulle försvinna efter en tid. Jag saknar att kunna följa med S till bryggeriet en helg och bara sitta där hela kvällen. Trodde väl aldrig att jag skulle sakna Märsta av alla ställen.

J och R ville att jag skulle komma in till dem. Men ja, den chansen rök ju för ett tag sen. Är inte så jävla pigg på att ta bussen in. Hatar att åka buss här. Sen vet jag inte riktigt vad jag skulle ha gjort där men hade ju haft sällskap i alla fall haha. Men men det får väl ordnas någon annan dag antar jag.

Ibland känns det ju lite värdelöst.

Fuck off.