Då var man i Örebro då och det är ju jätte kul, eller inte.

Idag skulle jag ju klippa mig, men nej då strular swedbank så jag får inte ut några förbannade pengar så det sket sig ju. Så man har suttit här hela dagen och bara varit dryg.

Finns fan inget att göra.

Fie har inte varit inne på msn så jag har inte kunnat prata med henne om att träffas och alla andra bor ju långt iväg :(



Nu sitter man och väntar på att mamma ska komma hem från jobbet och att min film ska bli uppackad så jag har något att se på i kväll. Nog för att jag har femtio miljarder filmer, men jag har ju sett alla :O.

Apprå på det bör jag uppsöka någon med färgskrivare och skriva ut lite fina framsidor till mina tre hundra dvd fodral jag inföskaffade i ett annat liv för 4 månader sedan.



Titta nu kom hon hem, undra om jag får skäll idag med?

Roligt att komma hem till sin förälder liksom.

"Hej vad kul att du kunde komma, nu ska du le och för guds skull inte höja rösten många decibel över en viskning, och se inte ledsen ut eller irriterad. Här lever lyckliga familjen, i alla fall utåt"


Varför känns det så här?
Jag vill inte att det ska göra det. Just nu vill jag bara hem och få en kram, höra att allt är bra och det kommer att vara det i framtiden också. Bara bli om hållen och glömma alla problemen, känna att livet inte är hemskt. Jag mår illa, svettas och fryser på en och samma gång, som ett panikångestanfall.