Imorgon så är det dags att åka och jag ser till och med fram emot det. Fast jag vet att jag efter någon dag kommer antingen "bli utkastad" eller halvt skrika ihjäl mig på mamma. Men det är väl smällar man får ta när man desperat försöker gömma sig från det riktiga livet. På torsdag får jag i alla fall krama om och prata ut med världens bästa lyssnare, min söta lilla pålle.
Skolan idag var väl inte mycket bättre än igår och jag har läskigt allvarliga tankar att skita i det här helt. Som på alla andra ställen jag sökt mig till för att hitta min plats så passar jag inte in här heller. Jag är ensam även i en folkmassa. Och jag tänker inte öppna mig för massa människor mer än jag redan gjort. Jag är helt fucked up inombords.
Men jag redde ut lite grejor igår i alla fall, fast jag är inte riktigt säker om jag tror på svaret jag fick. Men det får väl duga för tillfället, jag hittar på något annat att misstro om ett tag.
Igår satt Sonya på bussen och filosoferade om hur folk såg på hennes klädstil och vem de trodde fanns underneath. Så hon frågade mig vad jag ansåg första gången vi sågs (varav jag refererade till första skoldagen och inte den snabbisen jag såg henne liggandes på marken och få dreads på hultan 07) och hon har en väldigt alldaglig stil, inget som sticker ut. Så jag sa väl något om vad min stil signalerade ut och hon kontrade det hela med något i stil med "Din stil är typ 'jag bryr mig inte - Rädda regnskogen!' " Lite skrattretande faktiskt.
Nej nu ska jag ta min mobil från karl och gå ut och röka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar