Like a butterfly on a wheel.

Har ni någonsin känt att livet totlat förändrats över en natt?
Mitt gjorde det inatt, egentligen helt väntat men ändå så var det inget som man förväntade sig.
Jag vaknade i morse utan att något var förändrat, jag var glad faktiskt och väntade på att mannen i sängen skulle vakna till.
Sen kom samtalet...
Efter att skickat det dagliga god morgon smset och hört hur allt var så ringde min kära mor helt appropå. Hon var helt lugn och talade om att hennes sambo satt i fängelset efter att ha misshandlat (inte farligt med tillräckligt) och hotat henne till livet under natten. Hon hade lyckats ringa 112 efter att han slagit sönder hennes mobil och la sig på telefonen så att de på larmcentralen hörde allt som hände. Han tvingade henne att ringa min pappa och be om förlåtelse för att hon förstört relationen han hade med mig och Anders. Mamma ringde till min moster och låtsades att de var pappa och lyckades tala om att min moster skulle ringa polisen då hon inte visste om hon kommit fram till 112. Hon skulle in och bli förhörd igen och bor för närvarande hos mormor och morfar. Han är inte släppt än och förhoppningvis kommer han inte komma ut på ett tag, det verkar som om det finns mer på honom än vad man kunde misstänka.
Så ja, livet kan verkligen förändras över en natt.
Än en gång så är jag väl officellt hemlös och min mamma mår skit, ännu en gång. Hon har lovat att inte gå tillbaka till honom igen. Så allt är tillbaka till ruta ett igen och jag är så långt borta.

På lördag bär det iväg till Dublin och jag vet inte hur jag ska kunna ha kul där. Även om jag kan sluta oroa mig att han ska göra henne illa så kommer jag fortfarande oroa mig, för hur hon ska överleva ensam.
Jag tycker synd om Johannes som har honom som pappa och stackars Linda som precis fått kontakt med den pappan som lämnade henne som liten. Jag tycker synd om mamma som inte orkade ta steget ifrån psykopaten tidigare.
Jag ska göra allt för att han stannar inlåst och får betala att jävla skadestånd för all smärta och värk han gett oss. Det är ju inte första gången han gått loss på henne med knynävar och sparkar. Jag var ju med en gång, tuppade av i hallen dock men jag hörde och såg när han knäckte hennes revben.