Jaha men då så har helgen flygit iväg och ännu en skolvecka inleds om bara några timmar, några timmar man spenderar i sängen borta i drömmarnas land. Sen ett tag tillbaka har jag varit besviken när jag vaknat, besviken och ledsen. Att vakna har inte känts som en bra grej på något underligt vis.
Förra torsdagen var doom day för mig. Inte bara för att jag var tvungen att ta mig igenom en matte lektion på morgonen och nästa försova mig, nej det är ju bara barnlek mot resten. Engelska lektionen, jag fasar varenda gång det blir dags, hur mycket skit ska jag få ta av läraren denna gång? Hur nerbryten och självdestruktiv ska jag behöva gå hem och vara? Denna torsdag slog verkligen allt jag varit med om. Till och med det där tilffället i högstadiet när jag blev intagen efter svenska lektionen för att få hör något så larvig som "Vet du vad som skulle göra mig lycklig? Att få se dig i en gul tröja istället för alla svarta kläder." Det var ju mest roande.
Man tänker ju att det skulle vara något som en folkhögskolelärare skulle kunna säga, för erkänn alla tänker ni på flummiga typer när ni hör folkhögskola. Men nej så är det inte,inte med en viss engelska lärare på Sigtuna Folkhögskola. Utan denna smarta människa pratar med mig efter en redovisning och leker psykolog för att ställa diagnosen socialfobi och råder mig att söka hjälp för det. Hur kan en lärare säga så? Hur kan denne slänga så mycket skit på mig? att gå in i klassrummet när det är dags för engelska är som att slänga sig åt en flock vargar. Avskyn bränner när denne ser på mig. Jag känner mig obekväm och vill helst springa därifrån. Nu ska denne flytta mig från den enda som jag ens har något gemenskap med i hela gruppen. Jag ska få möta henne ensam och tvingas ha konversationer med människor jag inte känner och faktiskt inte har den minsta lust att lära känna då vi är så olika varandra man kan bli.
Men vad ska jag kunna göra åt saken? Denne bad om ursäkt men jag tvivlar på att personen kommer bättra sig. Jag får dra mitt strå i att bringa Sigtuna andan som de prata så mycket om, gemenskap och sådant där dravel. Här finns ingen gemenskap, ingen artighet, inget vuxet beteende alls. Jag måste helt enkelt gå vidare med sättet hon behandlar mig och "skvallra" för kursansvarige. Jag tänker inte ta mer skit, kalla mig långsiktig men dennes påtvingade ursäkt bryr jag mig inte om. Så frågan är om jag ens ska gå på hennes lektioner, jag orkar inte sitta och kämpa mot gråten varje gång hon hackar på mig.
Igår så varj jag ner till bryggan en stund med Sonya för att kolla på hockey (Finland-Norge) och dricka bärs. Blev att käka på Lucky House, vegetarisk sushi var det äckligaste jag någonsin stoppat i munnen. För att sedan ta mig hem till Robin och spela gamecube med Robin och Charlie.
Idag har jag varit produktiv och gjort åtmistånde hälften av allt skolarbete jag borde ha gjort för länge sedan, och självklart spelat ännu mer gamecube. Fasar för morgon dagen och längtar tills torsdag då jag kommer vara hemma i Örebro hos min lilla mamma som opererat handen. Dessutom ska jag nog sälja min dator och skaffa en laptop istället. Den kan man ha med sig och just nu står min stationära bara och samlar damm i Sigtuna. Ska kolla upp vad man kan ta för skiten inklusive skärm och allt. Föreslog till mamma att de kunde byta ut deras och ge mig en laptop i ersättning, men hennes karl sa att de hade så bra dator så här skulle inget bytas. Dator fanskapet de har vägrar ju starta allt som oftast och är lika trög som att suga i ett sugrör med massa skit i,men men deras förlust.
Nej nu vette fan vad man ska göra, Robin är ute och spelar fotboll och vet inte när han ska komma tillbaka så jag får väl sitta och ha tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar