Om jag bara kunde få sova en hel natt...
Mamma jobbar så man sitter här hemma ensam och sträck läser för att skingra tankarna.
Igår läste jag ut Djurens Gård av George Orwell, rikigt bra faktiskt.och dag är jag på god väg att läsa ut Doktor glas av Hjalmar Söderberg, riktigt bra den också.
Tänka sig att jag läser annat en Stephen King mina lärare från högstadiet skulle få slaganfall.
Begravningen var jätte fin i fredags, nästan alla hans klasskamrater var där och hela kyrkan var fullproppad med människor som stortjöt. Jag har nog knappt aldrig grinat så mycket som jag gjorde då.
I söndags åkte vi hem och Linda,Kai och barnen bar sig av mot Norge igen. Jag grät hela vägen hem till mamma, för precis innan vi skulle åka sa Åge åt mig att hämta något på Lillebrors rum som jag skulle ta med mig som minne. Då var det något som brast, jag stod där fullpackad med grejor och Åge kom upp och pekade ut en nalle J haft sedan han var pytteliten och älskade och sa att jag kunde ta den.
Han är liksom helt borta, det är nu man har börjat förstå det helt och jag saknar honom varje minut som går. Jag vet inte hur jag kommer att klara att gå tillbaka till vardagen igen, jag kommer nog aldrig bli samma Sara som jag varit.
"Men varför är alla så ledsna? De döda har ju roligt" - J till sin mamma på kyrkogården förra allhelgona.
Mamma jobbar så man sitter här hemma ensam och sträck läser för att skingra tankarna.
Igår läste jag ut Djurens Gård av George Orwell, rikigt bra faktiskt.och dag är jag på god väg att läsa ut Doktor glas av Hjalmar Söderberg, riktigt bra den också.
Tänka sig att jag läser annat en Stephen King mina lärare från högstadiet skulle få slaganfall.
Begravningen var jätte fin i fredags, nästan alla hans klasskamrater var där och hela kyrkan var fullproppad med människor som stortjöt. Jag har nog knappt aldrig grinat så mycket som jag gjorde då.
I söndags åkte vi hem och Linda,Kai och barnen bar sig av mot Norge igen. Jag grät hela vägen hem till mamma, för precis innan vi skulle åka sa Åge åt mig att hämta något på Lillebrors rum som jag skulle ta med mig som minne. Då var det något som brast, jag stod där fullpackad med grejor och Åge kom upp och pekade ut en nalle J haft sedan han var pytteliten och älskade och sa att jag kunde ta den.
Han är liksom helt borta, det är nu man har börjat förstå det helt och jag saknar honom varje minut som går. Jag vet inte hur jag kommer att klara att gå tillbaka till vardagen igen, jag kommer nog aldrig bli samma Sara som jag varit.
"Men varför är alla så ledsna? De döda har ju roligt" - J till sin mamma på kyrkogården förra allhelgona.
Lillebrors nalle som jag fick<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar