You don't really care for music, do ya'?

Tillbaka i Märsta mestadels för att karln tatuerade sig i går och ville att jag skulle vara med. Dock så var jag inte med mer än att jag och hans syster lämnade av honom för att sedan fördriva tre timmar i upplands väsby. Jag är extremt uttråkad och så förvirrad för tillfället. Funderar allvarligt på att försvinna här i från den närmaste framtiden. Det kan inte vara psykist hälsosamt att vara så rastlös som jag är.

Jag har upptäckt att mitt liv mer och mer börjar ta form av någon miljon påkostad hollywood produktion. Och jag har faktiskt skrivit det första tjugo sidorna i memoaren jag funderat på sen jag slutade mellanstadiet. Haha det är ju för komiskt.

Begravningen närmar sig med stormsteg och jag har fortfarande inte bestämt mig om hur jag ska göra. Visst överväger jag att vara med men om det är pga att alla säger att jag skulle behöva ett riktigt avslut eller om det är för att jag själv vill vet jag inte. Om man tänker så här så innan han dog så hade ju allt annat redan hänt med misshandlen och mamma hade flyttat så jag hade troligtvis ändå inte träffat honom igen och därmed inte fått något annat avslut en just det jag har idag. Men visst saker är så mycket annorlunda nu, chansen att jag någon gång skulle ha stött på den lilla varelsen på stan är ju nu för evigt förminskad till noll. Men, vill jag komma ihåg hans begravning när jag tänker på honom? Är det verkligen sunt? eller är det sundare att ändå ha den illusionen av den lekande lilla pojken jag kände? Jag kommer ju aldrig att glömma att han inte finns med oss längre, såvidare jag inte drabbas av någon svår minnesförlust eller hamnar i Nebraska utan kläder och gift med en lesbisk strippa och har massiva minnesluckor av mitt liv.
Svåra beslut det där.

Så jag spenderar min dagar med att glo igenom alla sesonger av Gilmore Girls och börjar bli lite ororlig vad som ska fylla resten av dessa tre veckor innan skolan börjar igen då avsnitten rinner förbi i rask takt. Ska jag behöva hitta ännu en ny tonårserie som jag ska bli fast i? Det låter jobbigt för tillslut kommer mitt liv bestå av en 42 tums lcd tv och en säng.

Uttråkningen börjar bli outhärdlig.