Sound of silence

Dagens dos av skola är nu slut och tacka gud för det. Hela dagen bestod av evolutionslära och klockan var min bästa vän. Jag höll flera gånger på att somna, kanske för att det var ett ämne som för mig är ganska uttjatat, kanske pga av lärarens röst eller mitt maniska stirrande på klockan. Hur som helst är jag väldigt glad att det är över för denna vecka. Min klass, ja min kära klass, hur gärna jag än skulle vilja byta ut den så finns det inte så mycket att göra åt den i verkligheten tyvärr. Det är liksom 5-10 personer som tar så mycket plats så att det kväver oss andra och tar ifrån oss lusten att lära. Så jag har en känsla av att det inte kommer sluta lyckligt.

Annars springer dagarna på som vanligt trots min motvilja. I torsdagsfirade jag och Robin ett år tillsammans genom att inte göra någonting alls faktiskt. Dels för att han inte kom ihåg det och att min ork är obefintlig. Jag menar jag vill hels lägga mig och sova så fort jag gjort något typ diskat eller liknade. Mina leder strejkar rättså rejält och jag är bara allmänt uttröttad. Rastlösheten har satt in som beräknat och jag väntar på att komma här ifrån sorgligt nog. Men jag vill ju egentligen inte lämna Robin och det är ju svårt för honom att flytta iväg. Allt ska vara så jävla komplicerat! Och om fyra månader är jag förhoppningsvis färdig med skolan, vad händer då? Jobb? högskola? Ingenting är planerat ännu.





1 månad, 2 veckor och tre dagar sedan du lämnade oss.