Craaazy cat.

Idag blev en lång dag i skolan och helst av allt skulle jag vilja sova nu. Men jag måste packa,skriva och läsa. Kan knappt hålla ögonen uppe. I natt fick busan tokspel och sprang ut i köket och jamade i tio minuter för att sedan komma in och sova i sängen. Denna lägenhet är inte som den ska nej.

I natt drömde jag om Johannes igen som så många nätter innan. Men i natt dog han inte men han var sjuk och alla väntade på att han skulle gå bort. När han helt plötsligt var borta så trodde alla(det var massa folk med i drömmen som jag aldrig sett förut och även bekanta ansikten) att han var borta men då hittade jag honom nere i garaget på huset. Huset i sig var ett hus som en vän till mig bodde i för länge sedan, på samma gata som jag bodde på när jag växte upp.
Kanske är det ett framsteg att han inte dör om och om igen i mina drömmar. Kanske är det ett tecken på att jag är på väg att acceptera att han faktiskt är borta från jordelivet. Kanske är det för att visa att han lever kvar i en helt annan värld.
Hur som helst var jag i alla fall inte ledsen när jag vaknade, bara dyster. Framsteg bara det. Jag brukar vakna gråtandes när han är med i mina drömmar. Så jag saknar min bästaste lilla bror.

I morgon är der the d day, Domedagen. Men positivt var det ju jag skulle tänka. Det kommer gå bra, det kommer gå bra, det kommer gå bra.


Peace Out