Åtta månader.

Då var man tillbaka i skolan efter en veckas uppehåll med praktik. Det är nu man märker hur mycket man faktiskt kommer att sakna det och hur skönt det var med ett uppbrott.
Dock så var det en dålig dag att komma tillbaka på. För idag gott folk, är det åtta månader sen min kära lilla bounsbror gick ur tiden och lämnade oss med ömmande hjärtan. Jag började dagen med att tänka på det och nu som det verkar kommer jag avsluta med att tänka på honom. Men jag har äntligen bestämt mig att göra slag i saken och fixa tid för min tatuering, min minnes tatuering. Jag ska bara hitta en lämplig tatuerare, vilket inte är så lätt när man inte känner till några här omkring.

Hur som haver åkte jag hemifrån vid sju i morse och kom hem vid halv sju på kvällen ungefär. Jag är helt slut. Förkylningen har plågat mig hela dagen och jag hör knappt inget på vänstra örat. Men dagen var inte så jobbig som jag trodde den skulle vara. Vi träffades i arbetslaget och sen var det tre timmar drama på schemat. Imorgon är det redovsing av VFU uppgifterna och vi kan ju bara hoppas att de kommer att gå bra.

Jag har skjutit undan mitt eget mående den senaste veckan och om jag ska vara ärlig hoppas jag att jag kan fortsätta med det ett tag till. Jag orkar inte må dåligt helt enkelt. Hoppat över min kurator och har inte svarat när han ringt, dels för att jag inte haft tid att prata med honom och dels för att jag inte vill ta upp allt dåliga nu när jag äntligen har förträngt det och lyckats hålla det undanstoppat. Men som alla vet kommer det att sippra i genom och förpesta min vardag igen någon gång.

Nää nu ska jag koncentrera mig på min film och somna.

Peace out.