Dimman över sjön

Polisassistenten Jesper Jönsson sitter i bilen på väg mot Sjudargårdsbadet i Sigtuna. Det är en tidigt höstmorgon och dimman låg fortfarande kvar över marken. Klockan 05:07 imorse hade de fått in en anmälan om att det låg ett lik på bryggan nere vid badplatsen. Nästan hela Stockholmsläns poliskår var upptagna med helikopterrånet som skett samma morgon. Plötsligt stannar Jespers kollega Göran Hansson bilen.
-Va faan! utropar Göran. Någon jävel har slängt ut anglar på vägen!
Jesper kollar ut genom rutan och ser att hela korsningen vid Billby är fylld av anglar.
Göran anropar polisstationen för att få hit någon som kan röja undan anglarna.
De bestämmer sig för att ta Manfred Björkquist allé istället. Men vid infarten till Broholmsvägen stannar Göran och svär. Någon har lagt ut anglar även där. Än en gång får Göran kontakta stationen.

Klockan har hunnit bli 06:10 innan Jesper och Göran äntligen kommer fram till badplatsen. Dimman ligger tjock över sjön och bryggan syns knappt från vägen där de står och blickar ner. Jesper tar den långa asfaltstrappan ner mot stranden medan Göran inspekterar varenda vrå av det mörka kioskhuset på vänster sida om trappan. Bryggan är fylld av ankavföring. Jesper snubblar till och upptäcker en röd damsko som fastnat med klacken i springan mellan brädorna. Lite längre fram, precis i hörnet av bryggan, ligger något som Jesper endast på lukten kan konstatera är spyor. Liket är däremot borta.
-Hörru Göran, här finns inget lik, men jag har hittat en damsko och så har någon lagt en räka på bryggan. Vad hette de som anmälde?
-Va i helvete ropar Göran vars morgonhumör aldrig har varit bra och bara blir värre. Eskil Svensson och Jan Svensson heter de, de bor här bredvid på Broholmsvägen.

De båda poliserna åker till adressen Eskil Svensson angett och dörren öppnas av en rund man i femtio års åldern.
-Hej. Jesper Jönsson polisassistent. Är det ni som är Eskil Svensson?
-Ja, svarar mannen med riktigt Sigtunadialekt. Kom in ni, stå inte ute i kylan.
-Ni hade sett ett lik ligga på bryggan här nere tidigt i morse?
-Ja. Jag var ute och gick med mina hundar så jag träffade min granne, Jan, precis vid anslagstavlan vid vägen ner till badet. Han var också var ute och gick med sin lilla hund så jag stannade och pratade med honom. Och när vi kollade ner mot vattnet såg vi en mörk kontur ligga på bryggan. Vi gick ner och upptäckte att det var en kvinna som låg där. Jan som jobbat på sjukhus kollade om hon var vid liv men hon var alldeles kall och hade ingen puls så vi ringde direkt till polisen.
-Kvinnan, var det någon ni kände igen? frågar Göran.
-Varken jag eller Jan har sett henne förut.
-Så hon kommer inte här ifrån?
-Det vet jag inte, man känner ju inte allt folk här i Sigtuna.
-Hur såg kvinnan ut?
-Tjaaa vi kollade ju inte så noga, man blir ju chockad. Jag tror att hon hade cendréfärgat hår, men det var ju blött så hon kan väl ha varit blond också. Varför fråga ni om sånt här, har ni inte varit och tagit hand om henne?
-Det har uppstått ett problem, kroppen är borta.
Den lilla runda mannen tappar all färg och vacklar bakåt.
-Borta? Men hon var ju död! Inte kan vi väl ha inbillat oss, mumlar han.
-Den här Jan Svensson, är det någon du brukar umgås med? fortsätter Göran
-Njaa vi tar väl en kaffe då och då, svara Eskil, som nu har fått tillbaka lite färg.
-Vet du om han är hemma nu?
-Ja, det borde han var, han gick härifrån för tio minuter sedan.
-Då får vi nog tacka för oss och om du kommer på något mer, så är det bara du ringer stationen, säger Jesper och går ut ur Eskil hus.

Jan visste inte mer än Eskil, så Jesper och Göran åker tillbaka till stationen för att skriva rapport.
Jesper kollar om de finns några anmälda försvunna personer men utan resultat. Teknikerna har varit ute vid brottsplatsen och skickat in maginnehåll på DNA analys, så nu är det bara den långa väntan kvar.

Fyra dagar senare kommer svaret på analysen. Kvinna hette Mia Larsen och var 25 år gammal. Hon var bosatt i Huddinge och hade enligt anhöriga varit på besök hos sin väninna Annie Karim i Märsta. Jesper blir utskickad för att prata med Annie.

Jesper ringer på hos Annie och det dröjer bara en liten stund innan hon öppnar. Jesper presenterar sig. Annie är en liten kvinna med kortklippt svart hår och orientaliskt utseende.
-Kom in så sätter jag på kaffe säger hon och går mot köket.
Hennes ögon är blodsprängda och hon har svarta påsar under ögonen.
-Jag antar att du vet vad som hänt med Mia, säger Jesper.
-Ja, hennes mamma ringde mig, svarar hon med gråten i halsen.


Haha hittade en novell vi skrev på folkis kanske skulle avsluta den ^^

Peace Out