Under veckan i Torsby fick jag vara med om något väldigt underligt. Pappa hade glidit in på samma spår som både farfar och min farbror Kaj och blivit pingstvän. Så en kväll åkte vi(Jag,pappa,Kaj och hans fru Aina) till ett gammalt missionshus som Kaj ägde. Där visade dem oss runt och så satte vi oss i själva kapelldelen där Aina började spela psalmer på orgeln. Och nu kommer det mest underliga pappa sjöng med!
Ni måste förstå vilken chock jag fick, min pappa som på sin höjd skjuter fram ett ”jaha” eller ett ”jaså” sjöng psalmer en hel kväll med hela sitt hjärta. Jag ångrar så idag att jag inte har spelat in det hela, för det var en syn för gudar. Min pappa har ingen sångröst men han bräkte på till allt från ”Du vet väl om att du är värdefull” till ”Den blomstertid”.
Titta! Jag skriver igen haha.
Äntligen tillbaka i rätt spår efter en sommar som lyst med sin brist på det.
Mamma fick läsa igenom min "biografi" för en stund sedan. Hon både grät och skrattade vilket jag ser som en bra tecken. Jag vill att den ska bli beskriven "Ett gapskratt med en skvätt tårar".
Det går trögt men det går framåt.
Igår blev vi med katt igen här ute på landet. En liten Wilma flyttade in. Hon ser precis ut som Sigge och Herr Einar, samma färger haha. Åhh hon är så yttepytteliten och gullig. Ska fixa upp en bild någon dag framöver.
På söndag åker jag tillbaka till Märsta och Robin. Skräckblandadförtjusning. Kul att komma hem till Robin, inte så kul att det innebär att skolan snart dra igång igen, men jag jobbar på att försöka acceptera det hela :P
Peace Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar