En ode till tristess.

Är det tillåtet att ha så här tråkigt? Att ha så tråkigt att man skulle kunna gå och lägga sig för att ha något att göra? Det borde inte vara det.

Sen att jag är skit trött utan anledning är något som förbryllar mig. Jag förstår inte varför, för jag har ju sovit ordentligt.
Största frågan just nu, när kan man lägga sig utan att verka som världens tråkmåns?
Jag har verkligen inget annat att göra. Ja, läxor men mitt huvud är inte med mig idag.



Och i morgon ska man pallra sig upp vid åtta och slänga i tvätten, hur i hela friden ska jag orka det? Men när den är klar ska jag i alla fall in till Stockholm och träffa Robin

Jag är verkligen sämst på att sysselsätta mig. Det känns som om jag gjort allt man kan göra, lagat käk,färgat håret,spelat Cabal,rensat på datorn, glott på tv osv. Jag orkar inte gå och sätta mig framför tvn i köket med massa annat folk. Det är som vanligt, jag passar inte in. Och jag orkar inte bry mig om att prata med folk för att jag inte känner behov av att lära känna dem. Det finns liksom ingen som jag känner att jag skulle vilja ha kontakt med alls. Jag hälsar och ler om jag ser dem mer än så är det inte och kommer aldrig att bli. Den mörka sidan av att vara Sara. Jag förstår inte riktigt mig på människor som bara hoppar på andra och pratar och är "jätte trevliga" utan att ha en minsta hum om vilka dem är. Men det är väl antagligen bara jag...

Så ja, jag färgade mitt hår idag.
Nu har jag femtioelva olika blåa och gröna nyanser istället.

Det är ju najs...