Här skriver man inget på några dagar sen skriver man massor på en och samma dag.
Tjaaa... jag drog mig ner till Sigtuna, ringde Robin och hörde vad han höll på mig (Han bad mig ringa ^^), handlade och åkte hem. Ja först så kan ju tilläggas att jag tappade ut alla mina kort framför bussen när den kom, det var ju lagom kul. Aja väl hemma upptäcker jag att mina nycklar snällt ligger kvar inne på rummet.
"jaha" tänkte Sara det går ju att komma in med koden också, men icke sa Nicke och ingen satt nere vid datorerna.
"Detta var ju skoj" muttrade en lite surare Sara.
Som tur var kom det en annan som också glömt sina nycklar men som kände folk som bor längs ner i Västergården som han tvingade öppna åt oss. Så Sara traskar lite glader upp för alla dessa oändliga trappor och till sin stora gäldje upptäcker hon att hennes rumskompis för en gångs skull lämnat boet och snällt låst efter sig.
En arg Sara muttrar massa fula tyska fraser och en snäll själ som antagligen känner rumskompisen Sara talar snällt om att hon var borta på stiftelsen och skulle komma om tio minuter.
Den Saran som blivit utelåste går ut och röker, lägger nogrant något i mellan dörren så den inte åker igen så hon blir ståendes utanför igen. Sedan ringer hon sin kusin och beklagar sig. Lyckligtvis blev inte rumskompisen Sara överkörd eller något annat otrevligt på vägen tillbaka från stiftelsen så hon låser snällt upp dörren och släpper in den lite mer irriterade Saran.

Usch vad jobbigt det var att skriva om sig själv när min rumskompis också heter Sara.
Men hädan efter ska jag sy fast nycklarna i mig när jag går någonstans. Jag har redan sovit på en parkbänk i sthlm en gång och that's enough! Iofs var ju det inne i stan typ men men... det var i typ novmber och skit kallt för er som bryr er.

Jag saknar Robin, redan...
Men när han kommer hem så ja, bosätter jag mig där och vägrar gå därifrån? Haha, han skulle bara bli glad, han har ju sådana tankar och förlovning :O
Här kör vi allt på en gång så är de gjort. Och tro det eller ej men min kära mor är faktiskt posetiv till det där (lite skeptiskt till inflytten då om det skulle hända något så har jag ingenstans att bo). Men vi får väl se hur det blir med allt...
Hur som helst så är han den vettigaste karl jag haft, trevlig, omtänksam och underbar *ler*

Nej om man skulle ta och krypa ner i den smala ensama sängen och dra det stora, rymliga täcker över huvudet och krama sig själv god natt snart. Jag är helt slut, as usual.