Jag måste ta tag och rycka upp mig, vad fan är det som händer?
Noll i motivation och koncentrationen sviker. Jag borde göra skolarabetet men istället flyr jag hit för att inte känna att jag bara sitter av min lediga tid. För det här är ju viktigt, eller inte. Än en gång så sitter jag här, en måndag.

Min helg, jorå den var skaplig. Överlevde tristessen i fredags genom och ägna kvällen åt att glo på film och senare krypa ner i sängen vid halv elva. Lördagen åkte jag till Robin. Han orkade inte gå på stan så jag stack till honom när han kommit hem. Där fanns också Rr och Niklas. Så de varvade med att spela Cs 1.6 och senare lirade vi lite Texas Hold 'Em. Charlie kom förbi med sina marker och försvann sedan i väg med några andra vänner. Robin,Rr och Niklas blev lite små tjuriga på Charlie då han tjatat på dem att komma och sedan bara skiter i att träffa dem.

Och nu tappade jag koncentrationen och började pyssla med något helt annat.
Det här funkar ju inte i längden. Har engelskan kvar idag men jag vette fan om jag orkar gå på den. Paul kommer inte att komma på den heller och ja, då sitter jag där i 1 ½ timme utan att göra något alls i princip. Säkert får vi någon "jobba i par" uppgift som alltid och då jag jag helt plötslig jobba med någon som jag a) Inte tycker om b) någon jag inte känner. Det kommer inte att gå, jag kan inte jobba med människor jag inte känner och absolut inte med sådana jag inte tycker om. Jag funkar inte på det viset. Allt blir så hemskt jobbigt helt plötsligt.

Jag känner mig inge pigg alls idag för den delen heller. Igår hade jag en stunds "fy fan vad allt känns piss" blev deppig och nere. Det hänger kvar lite av det en och ja, jag funkar inte då. Dessutom vet jag inte vad jag ska göra senare idag om jag ska till Robin eller om jag blir sittandes här och uggla.

Och så till mamma när du läser det här och blir nervig. Jag klarar mig, jag har tagit mig igenom mycket värre saker än det här ensam.