Okay, jag erkänner, jag är besatt av Blue October - Hate me.
Har lyssnat på den i en vecka i sträck nu, och jag kan verkligen inte sluta, texten är så underbar, så mig så att det är hemskt.

Nu har jag snart bott här i två veckor och jag måste ju tala om att det inte alls är så illa pissat som jag kanske framställde det igår (eller när dt nu var). Det funkar faktiskt väldigt bra och jag börjar kravla mig upp igen från den där mörka massan jag hamnade i, som jag legat i för länge.
Synd bara att det behövdes så mycket skit för att få mig att orka ta mig upp.

Men livet leker på, fortfarande sjuk men går snällt iväg till skolan ändå och jobbar. Känner mig extra duktig idag då jag redan gjort färdigt matten vill skulle göra tills på måndag och faktiskt tyckte att det där med ekvationer inte var någon vidare big deal.

Imorrn blir det första svenskan, det ska bli intressant, mitt favortiämne. Sen kommer väl min "löning" :P Robin kommer hit och sedan ska vi hem till honom så får vi väl se om jag stannar där hela helgen, skulle vara jävligt nice för min käre rumskamrat kommer hem i morgon och ja, vi har verkligen inget att prata om. Hur som haver haffade jag Yousef idag när han sprang förbi mitt rum på lunchen och han fixade så jag fick internet så jag slipper sno Saras, det är ju soft.

Igår så messade jag massor med Jess, hon mår inge vidare och det gör ont. Man vill bara ta första bästa tåg ner till Vbg och krama henne, tala om hur bra hon är och finnas för henne.
Jag säger bara det, Karlar är onda, riktigt elaka i sina stunder. Hur kan man inte veta om man vill vara tillsammans med en av världens mest underbara människor? Hur kan man tvivla? Då är man inte riktigt värd henne.

Funderar på om man ska ställa sig i duschen ett tag och bara koppla av, rensa skallen från ekvationer och olikheter en stund.