Jag håller på att förlora igen.
Jag är en stor besvikelse.
Jag visste att det var för bra för att vara sant.

Skapar jag problemen i mitt huvud eller är verkligheten så här?
Allt är så jobbigt just nu, Rocky är på och tjatar om att vi borde träffas regelbundet för att prata och sånt. Snart är det den 16 november och den dagen kommer alltid göra ont, Pappas födelsedag. Tillråga på allt farsdag och folk börjar tjata om julen.
Jag får panik så fort någon nämner julen, jag vill inte vara med. Familjehögtid, min familj är ganska obefintlig.

Robin sitter hos en arbetskamrat och glor på film. Jag orkade inte följa med, jag mår verkligen skit. Ringde honom för typ en timme sedan och han lät jätte konstig, inte alls medveten och verkade inte bry sig alls.

Nej nu ska jag ägna mig åt att tycka synd om någon annan som verkligen behöver tyckas synd om istället för att sitta här och vara deprimerad.