Nu är jag i Garphyttan och det har gått bättre än väntat, även om jag inte vill gå upp på övervåningen än.
Sitter och kollar på ett foto av honom, lilla söta J, saker och ting är inte det samma utan honom. Linda och barnen kom samtiigt som mig i söndags så man har alltid något att göra och det håller en uppe i alla fall. Acceptansen har väl kommit men jag saknar honom förskräckligt.
I-A leker med grannflickorna och J-I ligger och sover så för tillfället är det lugnt och tyst.
Har inte så mycket att skriva om alls, allting är så tomt.
Var upp till hans rum en stund igår när alla var ute, bara satt där och tog en pause från att vara glad och posetiv som man måste vara här. Grät en stund bara för att få ut allt.
Nu har det gått en vecka....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar