Exklusiv intervju med mig själv.

Att sitta ner med sig själv ibland är rättså givande.
Så here it goes.

Sara kommer in i rummet slänger sig på den stora mörkbruna dubbelsängen som hon nyss bäddat.
-Min dag har väl varit okay antar jag. Första gången jag hade mjukisbyxor till skolan faktiskt. Eller ja första gången jag hade byxor över huvudtaget till skolan sen högstadiet. Men i alla fall hade engelska och matte idag så det gick fort.

Sara är nitton år och går på Sigtuna folkhögskolas allmänna linje. Hon har bott lite överallt kring Örebro men är född och uppvuxen i Storå, en liten ort 6 mil norr om Örebro.

På frågan om vad som rör sig uppe i den gråmassan nuförtiden så svarar hon med en suck. -Tjaaaa jag längtar tills lördag då jag ska åka hem till min mamma i Guldsmedshyttan och till jullover såklart. Funderar väldigtr mycket på framtiden nu också. Och självklart går massa tankar till min bonuslillebror som dog i Juli.

Framtiden är för Sara ett aningen okänt område just för tillfället. Skolan har inte bestämt hur länge hon ska gå på allmännakursen och hon börjar bli väldgit otålig på att inte veta om hon ska förbereda sig på att flytta hem efter jul eller om det blir ännu en termin. Dessutom är hon osäker på hurvida hon ska börja på högskola direkt för att läsa till förskolelärare eller ta ett år att jobba någonstans.

-Hur en typisk dag ser ut för mig? Haha ja, jag vaknar 7:20 och drar på mig närmaste byxor för att vingla ut och röka innan det är dags att ta hand om mig själv med en dusch och smink. Kring tio över åtta brukar jag var stressad nog att powerwalka till bussen för att sedan stå där och kedjeröka i yttligare tio minuter. Jag är en så kallad tidspessimist jag måste vara där jag ska minst tio minuter innan bussar och tåg går. En gång stod jag innen på centralen och väntade på en buss i 1 ½ timme för att jag dels var stressad och inte trodde att jag skulle hinna med. Aja bussen tar mig till skolan och där fyller jag min tid med att kolla på klockan och försöka engagera mig i det som ska göras. Vi har förmiddagsfika vid tio med kaffe och skorpa. sen lektion,lunch,lektion eller så slutar jag vid lunch. Hem till Robin igen och lägga sig med dator och försöka göra något vettigt som oftas slutar med att jag hittar en bra film att kolla påm istället.

Robin är Saras pojkvän och sambo sen snart ett och ett halvt år tillbaka. De träffades när Sara bestämde sig för att bosätta sig i Sigtuna. Men innan dess hade de pratat på internet i fem år.
-Det var rättså otippat att jag skulle falla för honom. När jag var 13-14 bråkade vi mest och jag rentav hatade honom. Men man mognar ju med åren och nu är han världens gulligaste.

På fritiden tycker Sara om att slappa.
-Folk underskattar att ta det lugnt. Det finns nästan ingen "vuxen"person som kan gå hela helgen i pyjamas utan att göra någon nytta alls. Man måste ta sig tid att varva ner ordentligt ibland.
Men när tillfälle ges hittar hon gärna på något med vännerna, går på krogen för att kolla på folk eller spela något sällskapsspel.
-Jag och min vän Jessika satt en hel dag och bara spelade Yatzy och snackade skit.

Hon har precis kastat sig in i ett datorspel hon spelade när hon var 11 år.
-Jag älskar verkligen Might and Magic spelen, det är kult! Så många minnen av dem från min barndom när min bror spelade och jag satt bredvid och kollade på. Eller när jag spelade och han hjälpte mig med engelskan.

Musiken hon lyssnar på är väldigt blandad alltifrån Beatles till tyngre hårdrock och country.
För tillfället har hon återupptäckt finska Sonata Arctica som hon såg live någon gång 2005. Och det finns en rolig historia bakom den konserten.Sara skrattar och börjar berätta,
-Jo jag satt i skolan och hade jätte tråkigt så jag satte mig framför datorn i ett grupprum och såg att Sonata spelade inne i sthlm samma kväll så jag och en vän bokade biljetter till konserten och tåget och gav oss iväg utan att meddelan någon annan än min mamma som blev chockad när jag kommer in på hennes jobb och säger "Mamma jag åker till sthlm nu och ska på konsert ikväll och tar nattåget hem,älskar dig" för att sedan bege mig till busshållplatsen och fara iväg. Utan att ha med mig något annat än det jag går och står i.

Men livet har inte alltid varit uppåt. Hennes pappa är psykistsjuk och har ställt till en massa problem.
-Han bröt sig in hos oss nått år efter han flyttat och skilsmässan gick igenom. Han skulle slå ihjäl mamma och jag gick i mellan dem så mamma kunde springa ut och ringa efter hjälp. Jag trodde att han skulle slå ihjäl mig men istället bröt han ihop och grät ögonen ur sig. Efter det har vi knappt inte haft någon kontakt alls. Jag träffade honon för första gången på 3-4 år förra året men han är samma vrak han alltid har varit.
Saras mamma flyttade ihop med en ny man och hans son. Och de bråkade väldigt ofta så det blev att flytta lite fram och tillbaka mellan mormor och morfar och sambon. Tillslut hyrde Sara ett rum hos en man i Örebro. Men det visade sig att han var alkolist och veckan innan hon bestämde sig för att hon inte orkade bo kvar hade han legat naken på soffan med en porrfilm på tvn i över en vecka helt utslagen av alkoholen.
-Det var i samband med det och att mitte ex gjorde slut som jag bestämde mig för att flytta till Sigtuna. Det gick på en vecka innan skolan började.

I maj i år misshandlades hennes mamma av sambon och mamman flyttade hem till föräldrarna igen. Och som sagt i Juli samma år dog sambons son.
-Jag grät hysteriskt när mamma ringde den dagen. Jag bad till gud att mammas ex barqa ljög men ändå så visste jag att det var sant. Begravningen var hemsk och jag har fortfarande inte repat mig från allt. Det tar tid att komma över en sådan här sak. Men jag försöker ta en dag i taget och hoppas på det bästa. Jag har planderat en minnes tatuering till honom.