Medelmåtta.

Jag har alltid fascinerad över folk som kan något speciellt, de som är duktiga på något. Jag, som alla andra människor, vill också vara duktig på något - något som utmärker en själv. Men precis som de flesta andra av oss tillhör jag medelmåttan. Jag är inte speciellt mycket smartare än andra, högskoleprovet summerade 0,9, matte kan jag men inte mer eller mindre en de flesta andra, skriva? javisst annars vore skolan helt onödig men det är inte något som är "Wow!! kolla så bra hon skriver", Sjunga gärna men inte bra, idrott har aldrig varit min grej, ridning mjaa intresset för tävling försvann.

Så vad ska man säga? Jag är medelmåtta. Det finns inget som är utmärkande med mig eller min karaktär. Det är inga stora bedrifter man ser när man googlar mitt namn, man hittar hit och till diverse andra sidor jag är medlem på. Den enda utmärkelsen jag har fått är väl att vara en av Storåskolans främsta kvinnliga matematiker i åttan och det endast för att vi var nästan det enda kvinnliga laget med i tävlingen och hade cirka 20 poäng mindre än det vinnande herrlaget.

Jag är helt enkelt som de flesta andra trots min önskan att sticka ut med åminstonde något.
Störst av allt skulle jag ju vilja skriva en bok eller något som blir publicerat och inte bara för byrålådan. Jag vet inte hur många påbörjade "böcker" jag har men som jag sedan tappat suget av att fortsätta med för att jag tror att de inte kommer att bli bra. Kanske ska man skita i sitt eget tycke och ge dem en chans? Satsa allt och ta kommentarerna med en inställning som "ja jag har alla fall försökt, gör om och gör rätt".

Men men imorgon kommer Fröken Olsson och livar upp min vardag i en vecka. Ska bli så kul! Saknar henne nå enormt.