Sjätte dagen med pencillin och jag är bättre tack och lov. Hör lite bättre och det gör inte lika ont. Som plus i kanten kunde jag sova hela natten utan att vakna och ta tabletter.
Nu stressar skolan sönder mig, arbeten som ska in och grupparbetet som jag egentligen inte fattat varför vi har. Hoppas jag pallar med allt, ser lite dystert ut just nu.

Satt och kollade runt på organisationer som skickar ut volontärer som så många gånger förr och konstaterade att jag behöver en jäkla massa pengar om jag ska kunna komma iväg någonstans alls. Så det får bli ännu en dröm som jag skjuter framför mig.

Lördag idag och jag är väl inte på topp direkt. Massor som ska göras och jag blir helt uppgiven. Vill åka hem och hälsa på men när jag kollade mitt schema lär ju inte det hända förrän när skolan slutat i sommar, om ens då.

I morgon är det alla hjärtans dag. Jag tycker inte riktigt om den dagen då den bara går ut på öka konsumtion av skitsaker egentligen. Gör det,köp det,överaska din käresta bla bla bla.... Men jag föll för den som så många andra och har faktiskt köpt något åt Robin, inte mycket,inte dyrt men något i alla fall.

Morfar är en riktigt envis liten man och har nu flyttats till en vanlig avdelning och går och står lite själv. Han hade till och med ringt mormor. Han är visst lite hes men det är ju inte så konstigt med alla slangar och annat som han har haft i halsen. Min morfar är en riktig kämpe när det gäller.

Kuratorn i torsdags var riktigt bra, och hör och häpna, det ska bli kul att få komma dit på onsdag igen. Äntligen börjar jag reda ut mitt liv efter många misslyckade försök på egenhand. Dock så går det inte så fort som jag vill och det är en lång väg att gå. Sen är det en sak att komma fram till problemet och tala om lösningen men det är en helt annan att faktiskt göra något av det.

Nej nu ska jag nog väcka Robin.

Peace out.