Jag har folk omkring mig 24/7 vart jag än är och visst fan är det kul att ha sällskap också men det är inte ruumbaaa.
Nej men jag funkar inte som person utan någon chans till ensamhet. Och just nu speciellt när jag håller på att "hitta mig själv" igen. Men vad ska jag göra? Säga åt mamma att tyvärr du får inte vara hemma hos dig själv i 24 timmar... Det funkar inte!
Hitta mig själv tjafset är ganska läskigt ibland. Jag visste inte hur mycket jag hade saknat att kunna dra igång musik på högsta volym, min alldeles egna musik som JAG tycker om. För ärligt talat det var sjukt länge sedan jag kunde göra det. Bara sådana där små saker som alltid beskrivit mig, alltid har varit en del av min personlighet. Jag är inte Sara utan min musik. Jag är inte Sara utan att få vara ensam, Jag kan inte vara Sara utan att få uttrycka mig på alla vis som jag alltid gjort innan. Oavsett om det är att klä sig stötande,ha konstiga hårfärger, dunka musik, sätta in metall i huden eller bara något så enkelt att föredra att vara ensam. Utan möjlighet att få göra sådant är jag helt plötsligt inte Sara längre. Jag blir en version av mig som jag inte trivs med, inte alls.
När jag är ensam vågar jag känna något, vågar vara arg,ledsen,överlycklig osv. Och vad jag än är på för humör så är jag alltid nöjd över ensamheten. Det är som att få släppa ut allt det där som bara trycks inne i mig. Och jag skriver fan bättre när jag är ensam.
Ska snart eller ja kanske i morgon upplysa någon om att telefoner funkar åt båda hållet och att var ärlig är något jag värdesätter högt.
Now fuck off
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar