Paranoian tar över. (Och en drös människor uppmanade mig att skriva det här)
Vem är "din största beundrare"? Vem är det som tror på mig? Och vem är det som skriver alla trevliga kommentarer om mitt s k författande?
Haha
Har försökt gå igenom tänkbara människor men inte hittat någon som passar in i bilden.
Det är väl inte så farligt att lägga till ett namn i kommentaren? ;)
Jag bits bara ibland jag lovar.

Idag har jag haft ett konstigt humör. Någon sorts blandning av nervositet,glädje,rastlöshet,depp,eufori,iver,apati och flumm. Ena stunden svävandes på rosa moln och nästa stund känna adrenalinet pumpa i samma takt som deppigheten rinner över en.
Har jag möjligtvis gått tillbaka till tonåren? Kommit in i pubertet v. 2.0? eller kanske är det bara helt normalt att känna så här. Dock så var det ju lite läskigt att Fröken Olsson kände samma symptom.

Nej nu blir det lite Johnossi för att peppa morgondagen.

Peace

Alla platsena till utbildningen var tillsatta. Nästa omgång skulle starta hösten 2012 *suck*.
Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Eller ja jag har sagt att jag ska se hur denna termin går och sedan bestämma efter det. Det är så mycket att tänka på hela tiden, mycket man ska ta hänsyn till och när man tror man kommit fram till något kommer det in massa andra komponenter som stör.

I morgon blir det i alla fall Grönan och Johnossi med Sonya och kanske Natta och Jessika. Något som lyser upp dagen i alla fall.

Idag då. Hm... vaknade för exakt 42 minuter sedan. Ringde min mor som väckt mig kring tio. Och så blev det datorn för att jag inte har något bättre för mig. Funderar på om det kan vara dags att äta frukost nu eller något i den stilen. Dock så har vi slut på mjölk så det blir svart kaffe idag och hålla tummarna att man slipper magsår eller nått.
Tvättid idag också. Hoppas R kommer hem som han ska tidsmässigt för det är en hel del tvätt som ska bäras bort till tvättstugan och jag känner inte riktigt för att slita häcken av mig.

Tänk vad skönt det skulle vara med en tvåa med balkong.
Slippa bli störd av tvn/datorn mitt i nätterna och på morgonen när man har sovmorgon.
Kunna sitta och röka på balkongen i stället för att behöva gå ut genom porten varje gång och riskera att bli utskälld. Men men så ser inte verkligheten ut så det är väl bara att rätta sig efter den.

Adjöss och tack för fisken.

Om en vecka börjar skolan igen.
Och jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med allt.
Har faktiskt mailat en människa på masugnen i Linde och frågat om det finns platser kvar på en utbildning till Psykiatriskskötare. Men jag har fortfarande inte bestämt hur jag ska hur jag ska göra eller hur jag vill ha det. Antar att jag bara vill ha alternativ att välja på.

På Torsdag kommer Jessika till Stockholm och förhoppningsvis kan jag bli och må bättre då.
Just nu är det hemskt. Har knappt inte sovit något alls i natt, bara legat och funderat på saker och ting.
Jobbigt jobbigt jobbigt!

Sommaren 2010

Sommaren 2010 är helt klart den bästa sommaren på länge.

Den har varit så lugn och ingenting speciellt har hänt. Men den är helt enkelt den bästa.
För vem gillar inte att spendera sommaren med bästaste vännen, den där man kan göra vad som helst med, berätta allt för och den som alltid finns. Som att åka in till Örebro klockan 12 på natten när det är löning bara för att äta på max. Eller sitta på verandan i en hammock och lösa världsproblem. Bada på de mest underliga platserna bara för att man kan. Kolla på tv serier en hel dag. Och att ha den där vännen som nästintill tvingar ut en på korgen där det faktiskt visar sig att man kan ha en otroligt kul kväll även i lilla Linde.

Dessutom hade jag turen att få spendera kvällarna med min mamma kollandes på film och brittiska deckare. Umgås med min bror och få träffa mormor och morfar.

Sommaren har varit underbar och jag har svårt att släppa taget om den. Hösten är snart här och jag är tillbaka i Märsta där jag försöker komma in i vardagsrytmen igen.

Just nu är allt ganska dystert och jag har mycket att fundera på.
But Hey we'll always have summer of 2010.

Peace out

Delar av ett liv. Jag skriver igen!

Under veckan i Torsby fick jag vara med om något väldigt underligt. Pappa hade glidit in på samma spår som både farfar och min farbror Kaj och blivit pingstvän. Så en kväll åkte vi(Jag,pappa,Kaj och hans fru Aina) till ett gammalt missionshus som Kaj ägde. Där visade dem oss runt och så satte vi oss i själva kapelldelen där Aina började spela psalmer på orgeln. Och nu kommer det mest underliga pappa sjöng med!
Ni måste förstå vilken chock jag fick, min pappa som på sin höjd skjuter fram ett ”jaha” eller ett ”jaså” sjöng psalmer en hel kväll med hela sitt hjärta. Jag ångrar så idag att jag inte har spelat in det hela, för det var en syn för gudar. Min pappa har ingen sångröst men han bräkte på till allt från ”Du vet väl om att du är värdefull” till ”Den blomstertid”.

Titta! Jag skriver igen haha.
Äntligen tillbaka i rätt spår efter en sommar som lyst med sin brist på det.
Mamma fick läsa igenom min "biografi" för en stund sedan. Hon både grät och skrattade vilket jag ser som en bra tecken. Jag vill att den ska bli beskriven "Ett gapskratt med en skvätt tårar".
Det går trögt men det går framåt.

Igår blev vi med katt igen här ute på landet. En liten Wilma flyttade in. Hon ser precis ut som Sigge och Herr Einar, samma färger haha. Åhh hon är så yttepytteliten och gullig. Ska fixa upp en bild någon dag framöver.

På söndag åker jag tillbaka till Märsta och Robin. Skräckblandadförtjusning. Kul att komma hem till Robin, inte så kul att det innebär att skolan snart dra igång igen, men jag jobbar på att försöka acceptera det hela :P

Peace Out

Wierd.

Inatt blev katterna jätterädda för något som dunkade i väggen och for iväg ner från mitt fönster (någon gång runt halv fem - fem i morse). Idag hittar mamma en handrullad cigarettfimp på gången till ytterdörren och en stor spik, inslagen från utsidan, stickandes ut i hörnet mellan spegelväggen i vardagsrummet. dvs rummet bredvid mitt. Spiken står ut typ fem centimeter här inne och det är väl något som man brukar lägga märke till. Fröken Olsson har aldrig sett den, inte så länge mamma bott här eller när Vicke och hennes familj bodde här.

Varför har någon jävel stått och slagit in en spik i vår vägg? Människor är underliga.

Peace