Sessans förloving och en heldag på akuten.

Fy fan vilken dag det var igår.
Jag hade förväntat mig innan att jag skulle ägna den åt att ta en mysig ridtur på min mysiga pålle, men Fanny hade fått jobb och kunde inte fixa en vikare så det sket sig rätså rejält när hon talade om det i måndags.

Så måndagen spenderades som sagt på MR i ett lite jävla hål med en tant i örat som hela tiden sa "Nu kommer det fler bilder, ta ett djupt andetag blås ut lite och håll andan." Hur de nu tror att man ska lyckas hålla andan i typ fem minuter vette fan när man ligger så trångt att man inte ens kan röra sig? Men i alla fall det sprutade in nå jävla kontrast som jag mådde illa av och ena benet började värka och svullna upp.

Dessutom innan så hade jag låtit en karl klippa mitt hår så nu ser det ut som skit och är helt åt hevete ojämt.

Men men så igår hade jag tid på vårdcentralen för mitt ben och läkaren tror att det är en blodpropp skickar iväg mig till akuten där jag får sitta från elva till sex för att först vänta på en läkare som kunde göra ett ultraljud på benet (Och när denne väl kommer lämnar de mig ensam i rummet en halvtimme och går och fikar, hon talar om efter fem minuter att det inte var något och springer därifrån.) och sedan för att träffa en annan i två sekunder som säger åt mig att käka alvedon och åka hem.

Tillråga på allt så stod tvn på i väntrummet med extra insatta nyheter om Sessans förlovning hela tiden. VEM FAN BRYR SIG?
Låt dem få betala sitt jävla bröllopp själva!

Tänk när de ska ha sex;
Prinsen: Hur vill Kronprinsessan Victoria ha det idag?
Sessan: Tjaaa kan du ta i lite mer Prins Daniel Hertig av Väster Götland.

Aja tillslut åkte jag hem till mormor och morfar och spenderade natten där. Träffade Beckz en sväng men hon bara porrade sig med sin karljävel så det kunde jag lika gärna ha sluppit.

Idag bar det av till tandläkaren i Vivalla, fattar inte varför min käre mor inte har fixat det men men. Sen kom man hit till Tanten och har tråkigt. Undra när man ska ta och dra sig hemåt?

Ibland känner jag mig som en panda på ett isflak,
helt felplacerad.

You came in this world alone.

Jag har återfått min gamla van att ta delar av en låt text/titeln som rubrik. Dagen i ära blev det Guns N' Roses - Estranged. Musik visar så mycket, den talar om vilket humör man är på och hur man egentligen mår.

Jag sitter och letar efter ett barndomsminne i huvudet, något som är lyckligt. För som man hade kunnat vänta sig skulle vi skriva om ett barndomsminne i engelskan i tisdags. Precis som man fått gjort i olika ämnen ända sedan mellan/högstadiet. Jag är väldigt trött på det, för jag hittar aldrig något bra. Senaste gången jag skrev var i gymnasiet och jag plockade fram det hemska minnet av att bli lämnad ensam. När man som sju åring miste sin ända och bästa vän. Det gjorde lite ont inuti så jag utersluter det. Genom åren har olika lärare också fått stå ut med mardrömsberättelser om mina föräldrar relation till varandra under de år de bodde tillsammans, ingen vacker syn, vilket är förklarning till att jag är så fucked up i skallen antagligen. Men den här gången tänkte jag, hoppades, att det skulle komma fram något bra. jag vill inte lämna in ännu ett arbete som kan verka "Hej tyck synd om mig, jag är liten förstörd och har en trasig själ" något som inte verkar så som om jag uppmärksamhetskåt. Texten kommer ju ligga i våran mapp i First Class så alla som har behörighet kan komma in och läsa skiten.
Äsch jag får väl ljuga ihop något om hur lyckliga familjen var på västkusten på sommarlovet och bodde i husvagn och badade hela dagarna.

Vad räknas som barndomsminne? Från vilket år är minnen från barndomen?

Jag har typ inga cigg kvar aså jag vet inte hur jag ska överleva denna dag, glömde köpa det igår =/ Hade någon förhoppning om att de skulle föröka sig i paketet under natten. Jag känner verkligen inte för att sitta och åka ner till centrum för ett jävla paket cigg!

Well i morgon blir det i alla fall tillbaka till skolan, måste hämta massa grejor som ska med till Örebro. Kläder kan ju vara bra att ha till exempel. Undra om vi har redaktions möte i morgon? Måste kolla upp lite vad som händer, för jag har inte den minsta koll. Jag skulle säker har gjort någonting tills dess också. Äsch skitsamma, jag är inte på humör för att fixa och dona.

You with the sad eyes...

Då har man lyckan att bli sjuk igen. Helvete säger jag bara.
Snorar,hostar och har feber dessutom har jag en visdomstand som hänger halvägs ute med massa trasigt tandkött, kan det bli mycket bättre eller?
Jag som skulle hjälpa till och fota idag :(
Kommer antagligen inte iväg i morgon heller.

På lördag ska man i alla fall iväg till Örebro för att ha 3 fullspäckade dagar med start måndag då blir det sjukan -lämna prover, Stan alt. klippa sig, sjukan ligga flera timmar i en jävla magnetröntgens rör. Tisdagen bär det av ännu mer ut i skogen och man ska försöka ta sig upp på pållen som är lika hög som man är lång. Det kan bli intressant och se hur mina stela ben ska klara det. Onsdagen blir det tandläkaren för hela slanten.

Förra fredagen blev det utgång med Sompo och Frida, for fram och tillbaka tills vi hamnade på bryggan. Men skoj var det fan, även om jag kände att halv fyra - fyra var en bra tid att dra sig hemåt och hoppa i säng med en karl som satt uppe och väntade.

För övrigt är jag mest irriterad på att ha ett rum på skolan, helt onödigt! Jag är aldrig där men jag måste städa hela skiten bara för att jag står som boende. En gång i veckan är jag där, i typ 3 timmar och jag sitter på mitt rum. Så irriterande. Jag vill inte "bo" kvar där :(
Skolan i allmänhet är ganska jobbig, så faktiskt är det ganska skönt ändå att vara sjuk. Jag biter ihop bara för att klara av de här 3 månaderna som är kvar nu. Men under tre månade finns det plats för många breakdowns, det skrämmer mig.

Hur blev jag så här extremt sårbar?
Jag som sedan min käre far gick igenom sin jävla kris och slängde skiten på mig inte har rört en min, som inte ens orkat reagerat på all skit som slängs i ansiktet på mig. Allt har helt plötsligt med en handvändning blivit motsatsen. Någon behöver bara kritisera ett ord jag säger eller minsta vink jag gör och jag är halvvägs ner i det bottenlösa svarta hålet som jag kröp upp ur för en jävla massa år sen. Är det kanske alla dessa känslor jag alltid tryckt undan som nu bara exploderar ut för att en liten kommentar blir för mycket?

Det är läskigt att hitta sig själv stortjutandes framför datorn lyssnades på Elton John - Goodbye England's Rose via youtube när han sjunger den på Princess Dianas begravning. Tårarna sprutade ut och jag bara skakade. Kom ihåg att jag reagerade typ likadant när jag hörde att Diana hade dött, jag vara bara nio år då och hade inte den minsta aning om vem hon var. Men ändå grät jag häjdlöst och skakade som ett asplöv.

Många tankar som spinner i mitt huvud, lite för många ibland.
Just nu undrar jag grymt mycket vart min karl har tagit vägen, han borde vara hemma nu och rädda mig från vardagens tristess.

I´m eighteen, I get confused every day.

Idag har man bakar små kakor för att jag inte har något bättre för mig. Eller egentligen har jag ju massor som jag borde göra men som jag inte riktigt känner för som vanligt. Kalrn är och firar en arbetskompis så man sitter själv här, dricker kaffe och käkar kakor. Ute ser det ut som en scen ur "The Mist" dimman ligger tjock och med snön så är det än ganska så deprimernade dag. Men här försöker man hålla leendet bara för att. Hade min lilla nervous breakdown igår när min kära handledare vill se hur långt jag kommit med projektet och det var ju ganska obefintligt. Men det löste sig väl på bästa sätt antar jag, fick i uppgift att dryga ut en av mina skrivuppgifter i stället och det gjorde man ju på 2 röda.
Senare igår blev det handling med karln och hans mor. Vi hamnade hemma hos henne och käkade hembakad pizza. Inte direkt så jag vill spendera mina fredagskvällar men man får väl offra sig ibland.

Jag har aningen tråkigt och häller i mig liter vis med kaffe. Men vad hittar man på en lördag i Märsta? När man inte känner någon typ. Aja jag överlever nog.

Bevisa livet.

Har du någonsin tänkt på att allt här i livet går ut på att bevisa.
Redan i liten ålder måste vi bevisa att vi kan och att vi vågar. Hela skolan går ju ut på att vi ska bevisa för läraren att vi kan. När man dejtar måste man bevisa att man är tillräcklig och när man söker jobb är det ju självklart att man måste bevisa att man klarar av det. Vi måste bevisa för andra vilka vi är och för oss själva. Alla förväntar sig att få saker och ting bevisat. För när någon kommer med ett påstående eller en åsikt, så är de tvivlandes första svar "Bevisa det".

Men människor som mig då? Som inte känner att det där med att bevisa sig själv och vad man kan är nödvändigt? Hur går det för oss? Jo vi får tvinga oss att bevisa ändå. Det kan vara så att man tvingas ha en redovisning inför klassen, eller hoppa från trean i badhuset för att inte hamna bland fegisarna när man går i lågstadiet. Varför måste vi bevisa för andra när vi själva inom oss vet att vi kan. Bevisar man inte saker kommer man ingenstans. Man klarar inte skolan, man får inte jobbet,bidraget osv.

Vissa saker måste man ju bevisa, som att man klara jobb och sådant, det är ju en självklarhet. Det måste alla tvinga sig igenom ovasätt deras syn på att bevisa. Men det finns så många fler onödiga saker som folk hela tiden förväntar sig att man bevisar. I tonåren är det mycket som man måste göra,bevisa, för att bli accepterad. Och det spelar ingen roll om man tillhör någon speciell grupp, varje grupp har sina egna saker att bevisa.

Jag tycker det är sjukt.

Ode till tristess.

Då var det kanske dags att skriva igen. Även fast jag inte har något att skriva om egentligen. Projektet är forfarande inte klart och jag börjar misstänka att skiten aldrig kommer att bli gjord. Men det måste det bli, MÅSTE. 2 ½ män på tv och en karl som somnat i sängen efter att ha vräkt i sig middag.
Skoldagen har varit okay, gravat som fan med Sonya om allt och inget i princip.
En ganska tråkig dag annars med SYV föreläsning och sådant.
Vad ska man hitta på? USB minnet ligger i Sigtuna så jag kan inte skriva på projektet.

Förresten dagens största händelse var väl att mina cigg försvann på bussen och jag hade inga fler på rummet.



Nää nu ska jag spela Majhong.