Den 14 April avled Peter Steele, mannen med rösten (och utseendet), Type O Negatives sångare och bassist. Jag hoppades på att det skulle vara ännu ett skämt (som de i samband med Dead again skivan) men efter ett "Official Statement" på hemsidan var det nog dags att acceptera fakta. Detta är slutet av en era...
Type O betyder mycket för mig och såväl hjälpt mig genom mörka stunder (som tex i somras) som gjort de bra stunderna ännu bättre.
Timingen var ju passande, dagen innan det var nio månader sen J dog. Dessutom av hjärtattack.
Jag kommer sakna den store lurken och jag är förbannad på mig själv att jag inte tog chansen att få se dem live när de spelade i Malmö för några år sedan. Hade ju räknat med att fixa det på deras nästa besök i Sverige...
Världen kommer aldrig bli den samma utan dig.
Vidare till idag som inte heller är en speciellt bra dag. J skulle ha blivit tio år idag, två siffrig.
Det tar på en när man tänker på det. Men jag har hållt mig uppe hela dagen ändå för jag vet att han har ett stort kalas uppe bland molnen och blir ännu mer bortskämd med leksaker. Så även om du inte är med oss längre, Grattis på födelsedagen vännen.
Fick reda på att jag måste göra om hemtentan idag. Det var väntat så det blev ju ingen besvikelse direkt.
På fredag åker jag hem till mamsen.
Two steps forward, three steps back
Without warning, heart attack.
Peace out.
måndag 19 april 2010
torsdag 15 april 2010
Heeelg igen.
Då var det dags för mig att ta helg igen. Nästa vecka vankas 3 seminarer. Så helgen blir nog mest att läsa saker till seminarierna. Måste beställa böcker också doh! Gjorde ju det nyss men men. Om exakt en vecka är jag hemma hos mamsen och njuter av livet i skogen haha. Rättare sagt njuter av att få ligga i min säng och plugga till tentan.
Idag var en låång dag. Gick till fem och ingen var väl direkt super pigg så det blev en jäkla massa skratt och flams. Dock föredrar jag att börja krin ett - två och gå till fem än att börja vid åtta - nio snåret. Kanske pågrund av att jag inte tycker om att gå upp vid fem - sex på mornarna haha. But a girl got to do what a girl got to do.
Ja, förresten nu gör mitt kära öra ont igen Wohooo!
Låg och kikade på Lindas blogg och bilderna på töserna. Jag saknar dem men vad kan jag göra? Så länge de är hos hennes pappa vill jag verkligen inte dit. För efter allt han har gjort och sagt det senaste året vill jag aldrig mer se den människan igen i hela mitt liv. Vi ställde upp och var där efter Johannes dog trots det som hade hänt i Maj. Och efter det har det bara kommit massa skit från det hållet. Det finns gränser på hur mycket en person kan ta från en annan som varit så förbannat dum. Min gräns överskreds för längesedan...
Hur som haver är det otroligt tråkigt att inte få träffa mina norska vänner när det äntligen kommit hit och att inte få vara med på dopet senare. Men jag har alltid ylle att trösta mig med :)
Idag var en låång dag. Gick till fem och ingen var väl direkt super pigg så det blev en jäkla massa skratt och flams. Dock föredrar jag att börja krin ett - två och gå till fem än att börja vid åtta - nio snåret. Kanske pågrund av att jag inte tycker om att gå upp vid fem - sex på mornarna haha. But a girl got to do what a girl got to do.
Ja, förresten nu gör mitt kära öra ont igen Wohooo!
Låg och kikade på Lindas blogg och bilderna på töserna. Jag saknar dem men vad kan jag göra? Så länge de är hos hennes pappa vill jag verkligen inte dit. För efter allt han har gjort och sagt det senaste året vill jag aldrig mer se den människan igen i hela mitt liv. Vi ställde upp och var där efter Johannes dog trots det som hade hänt i Maj. Och efter det har det bara kommit massa skit från det hållet. Det finns gränser på hur mycket en person kan ta från en annan som varit så förbannat dum. Min gräns överskreds för längesedan...
Hur som haver är det otroligt tråkigt att inte få träffa mina norska vänner när det äntligen kommit hit och att inte få vara med på dopet senare. Men jag har alltid ylle att trösta mig med :)
Första gången jag träffade I-A och de andra :)
Nää nu är det väl egentligen dags att krypa ner under täcket om man ser till det faktum att jag typ halvsover redan. Min nya braiga bok kom ju idag :D
måndag 12 april 2010
Dimman över sjön
Polisassistenten Jesper Jönsson sitter i bilen på väg mot Sjudargårdsbadet i Sigtuna. Det är en tidigt höstmorgon och dimman låg fortfarande kvar över marken. Klockan 05:07 imorse hade de fått in en anmälan om att det låg ett lik på bryggan nere vid badplatsen. Nästan hela Stockholmsläns poliskår var upptagna med helikopterrånet som skett samma morgon. Plötsligt stannar Jespers kollega Göran Hansson bilen.
-Va faan! utropar Göran. Någon jävel har slängt ut anglar på vägen!
Jesper kollar ut genom rutan och ser att hela korsningen vid Billby är fylld av anglar.
Göran anropar polisstationen för att få hit någon som kan röja undan anglarna.
De bestämmer sig för att ta Manfred Björkquist allé istället. Men vid infarten till Broholmsvägen stannar Göran och svär. Någon har lagt ut anglar även där. Än en gång får Göran kontakta stationen.
Klockan har hunnit bli 06:10 innan Jesper och Göran äntligen kommer fram till badplatsen. Dimman ligger tjock över sjön och bryggan syns knappt från vägen där de står och blickar ner. Jesper tar den långa asfaltstrappan ner mot stranden medan Göran inspekterar varenda vrå av det mörka kioskhuset på vänster sida om trappan. Bryggan är fylld av ankavföring. Jesper snubblar till och upptäcker en röd damsko som fastnat med klacken i springan mellan brädorna. Lite längre fram, precis i hörnet av bryggan, ligger något som Jesper endast på lukten kan konstatera är spyor. Liket är däremot borta.
-Hörru Göran, här finns inget lik, men jag har hittat en damsko och så har någon lagt en räka på bryggan. Vad hette de som anmälde?
-Va i helvete ropar Göran vars morgonhumör aldrig har varit bra och bara blir värre. Eskil Svensson och Jan Svensson heter de, de bor här bredvid på Broholmsvägen.
De båda poliserna åker till adressen Eskil Svensson angett och dörren öppnas av en rund man i femtio års åldern.
-Hej. Jesper Jönsson polisassistent. Är det ni som är Eskil Svensson?
-Ja, svarar mannen med riktigt Sigtunadialekt. Kom in ni, stå inte ute i kylan.
-Ni hade sett ett lik ligga på bryggan här nere tidigt i morse?
-Ja. Jag var ute och gick med mina hundar så jag träffade min granne, Jan, precis vid anslagstavlan vid vägen ner till badet. Han var också var ute och gick med sin lilla hund så jag stannade och pratade med honom. Och när vi kollade ner mot vattnet såg vi en mörk kontur ligga på bryggan. Vi gick ner och upptäckte att det var en kvinna som låg där. Jan som jobbat på sjukhus kollade om hon var vid liv men hon var alldeles kall och hade ingen puls så vi ringde direkt till polisen.
-Kvinnan, var det någon ni kände igen? frågar Göran.
-Varken jag eller Jan har sett henne förut.
-Så hon kommer inte här ifrån?
-Det vet jag inte, man känner ju inte allt folk här i Sigtuna.
-Hur såg kvinnan ut?
-Tjaaa vi kollade ju inte så noga, man blir ju chockad. Jag tror att hon hade cendréfärgat hår, men det var ju blött så hon kan väl ha varit blond också. Varför fråga ni om sånt här, har ni inte varit och tagit hand om henne?
-Det har uppstått ett problem, kroppen är borta.
Den lilla runda mannen tappar all färg och vacklar bakåt.
-Borta? Men hon var ju död! Inte kan vi väl ha inbillat oss, mumlar han.
-Den här Jan Svensson, är det någon du brukar umgås med? fortsätter Göran
-Njaa vi tar väl en kaffe då och då, svara Eskil, som nu har fått tillbaka lite färg.
-Vet du om han är hemma nu?
-Ja, det borde han var, han gick härifrån för tio minuter sedan.
-Då får vi nog tacka för oss och om du kommer på något mer, så är det bara du ringer stationen, säger Jesper och går ut ur Eskil hus.
Jan visste inte mer än Eskil, så Jesper och Göran åker tillbaka till stationen för att skriva rapport.
Jesper kollar om de finns några anmälda försvunna personer men utan resultat. Teknikerna har varit ute vid brottsplatsen och skickat in maginnehåll på DNA analys, så nu är det bara den långa väntan kvar.
Fyra dagar senare kommer svaret på analysen. Kvinna hette Mia Larsen och var 25 år gammal. Hon var bosatt i Huddinge och hade enligt anhöriga varit på besök hos sin väninna Annie Karim i Märsta. Jesper blir utskickad för att prata med Annie.
Jesper ringer på hos Annie och det dröjer bara en liten stund innan hon öppnar. Jesper presenterar sig. Annie är en liten kvinna med kortklippt svart hår och orientaliskt utseende.
-Kom in så sätter jag på kaffe säger hon och går mot köket.
Hennes ögon är blodsprängda och hon har svarta påsar under ögonen.
-Jag antar att du vet vad som hänt med Mia, säger Jesper.
-Ja, hennes mamma ringde mig, svarar hon med gråten i halsen.
Haha hittade en novell vi skrev på folkis kanske skulle avsluta den ^^
Peace Out
-Va faan! utropar Göran. Någon jävel har slängt ut anglar på vägen!
Jesper kollar ut genom rutan och ser att hela korsningen vid Billby är fylld av anglar.
Göran anropar polisstationen för att få hit någon som kan röja undan anglarna.
De bestämmer sig för att ta Manfred Björkquist allé istället. Men vid infarten till Broholmsvägen stannar Göran och svär. Någon har lagt ut anglar även där. Än en gång får Göran kontakta stationen.
Klockan har hunnit bli 06:10 innan Jesper och Göran äntligen kommer fram till badplatsen. Dimman ligger tjock över sjön och bryggan syns knappt från vägen där de står och blickar ner. Jesper tar den långa asfaltstrappan ner mot stranden medan Göran inspekterar varenda vrå av det mörka kioskhuset på vänster sida om trappan. Bryggan är fylld av ankavföring. Jesper snubblar till och upptäcker en röd damsko som fastnat med klacken i springan mellan brädorna. Lite längre fram, precis i hörnet av bryggan, ligger något som Jesper endast på lukten kan konstatera är spyor. Liket är däremot borta.
-Hörru Göran, här finns inget lik, men jag har hittat en damsko och så har någon lagt en räka på bryggan. Vad hette de som anmälde?
-Va i helvete ropar Göran vars morgonhumör aldrig har varit bra och bara blir värre. Eskil Svensson och Jan Svensson heter de, de bor här bredvid på Broholmsvägen.
De båda poliserna åker till adressen Eskil Svensson angett och dörren öppnas av en rund man i femtio års åldern.
-Hej. Jesper Jönsson polisassistent. Är det ni som är Eskil Svensson?
-Ja, svarar mannen med riktigt Sigtunadialekt. Kom in ni, stå inte ute i kylan.
-Ni hade sett ett lik ligga på bryggan här nere tidigt i morse?
-Ja. Jag var ute och gick med mina hundar så jag träffade min granne, Jan, precis vid anslagstavlan vid vägen ner till badet. Han var också var ute och gick med sin lilla hund så jag stannade och pratade med honom. Och när vi kollade ner mot vattnet såg vi en mörk kontur ligga på bryggan. Vi gick ner och upptäckte att det var en kvinna som låg där. Jan som jobbat på sjukhus kollade om hon var vid liv men hon var alldeles kall och hade ingen puls så vi ringde direkt till polisen.
-Kvinnan, var det någon ni kände igen? frågar Göran.
-Varken jag eller Jan har sett henne förut.
-Så hon kommer inte här ifrån?
-Det vet jag inte, man känner ju inte allt folk här i Sigtuna.
-Hur såg kvinnan ut?
-Tjaaa vi kollade ju inte så noga, man blir ju chockad. Jag tror att hon hade cendréfärgat hår, men det var ju blött så hon kan väl ha varit blond också. Varför fråga ni om sånt här, har ni inte varit och tagit hand om henne?
-Det har uppstått ett problem, kroppen är borta.
Den lilla runda mannen tappar all färg och vacklar bakåt.
-Borta? Men hon var ju död! Inte kan vi väl ha inbillat oss, mumlar han.
-Den här Jan Svensson, är det någon du brukar umgås med? fortsätter Göran
-Njaa vi tar väl en kaffe då och då, svara Eskil, som nu har fått tillbaka lite färg.
-Vet du om han är hemma nu?
-Ja, det borde han var, han gick härifrån för tio minuter sedan.
-Då får vi nog tacka för oss och om du kommer på något mer, så är det bara du ringer stationen, säger Jesper och går ut ur Eskil hus.
Jan visste inte mer än Eskil, så Jesper och Göran åker tillbaka till stationen för att skriva rapport.
Jesper kollar om de finns några anmälda försvunna personer men utan resultat. Teknikerna har varit ute vid brottsplatsen och skickat in maginnehåll på DNA analys, så nu är det bara den långa väntan kvar.
Fyra dagar senare kommer svaret på analysen. Kvinna hette Mia Larsen och var 25 år gammal. Hon var bosatt i Huddinge och hade enligt anhöriga varit på besök hos sin väninna Annie Karim i Märsta. Jesper blir utskickad för att prata med Annie.
Jesper ringer på hos Annie och det dröjer bara en liten stund innan hon öppnar. Jesper presenterar sig. Annie är en liten kvinna med kortklippt svart hår och orientaliskt utseende.
-Kom in så sätter jag på kaffe säger hon och går mot köket.
Hennes ögon är blodsprängda och hon har svarta påsar under ögonen.
-Jag antar att du vet vad som hänt med Mia, säger Jesper.
-Ja, hennes mamma ringde mig, svarar hon med gråten i halsen.
Haha hittade en novell vi skrev på folkis kanske skulle avsluta den ^^
Peace Out
lördag 10 april 2010
Here we go again
Lock och halvdöv på ena örat, är det ännu en öroninflammation blir jag galen. Och med min tur så är det säkert det också.
Igår kom min kära karl hem med en ros till mig, söta pojk :) Och så bjussade han på pizza haha.
Håller på att glo igenom That 70's show just nu, någon gång ska jag skaffa mig ett riktigt liv jag lovar.
Peace Out
Igår kom min kära karl hem med en ros till mig, söta pojk :) Och så bjussade han på pizza haha.
Håller på att glo igenom That 70's show just nu, någon gång ska jag skaffa mig ett riktigt liv jag lovar.
Peace Out
torsdag 8 april 2010
Helg,ljuva helg.
Äntligen är man ledig igen! Haha första gången jag var i skolan sen onsdag förr förra veckan och jag klagar inte bra det.
Och ja, allt blev lättare än jag trodde med skolan. Det tar bara emot så mycket när man ligger och tänker på allt som ska göras och jämför med allt jag vill göra. Det finns inte tid åt allt just nu.
Förövrigt måste jag tacka för den fina kommentaren jag fick på förra inlägget, den gjorde min dag! För visst är det alltid lika kul att få höra att det är någon som uppskattar det jag skriver och ja, jag vill verkligen bli författare så bara det att någon annan föreslår en sådan sak gör mig faktiskt lite stolt över mig själv och kanske,kanske vågar jag satsa på det någon gång. Så än en gång, Tack du anonyme där ute.
Imorgon ska jag ta mig ner till bibblan och diverse andra trevlig saker som willys och ÖoB för att införskaffa nyttiga och onyttiga saker. Måste hitta en bok som jag inte riktigt är så sugen på att läsa men som tyvärr är ett måste.
Nää matlagning står på schemat.
Peace Out.
Och ja, allt blev lättare än jag trodde med skolan. Det tar bara emot så mycket när man ligger och tänker på allt som ska göras och jämför med allt jag vill göra. Det finns inte tid åt allt just nu.
Förövrigt måste jag tacka för den fina kommentaren jag fick på förra inlägget, den gjorde min dag! För visst är det alltid lika kul att få höra att det är någon som uppskattar det jag skriver och ja, jag vill verkligen bli författare så bara det att någon annan föreslår en sådan sak gör mig faktiskt lite stolt över mig själv och kanske,kanske vågar jag satsa på det någon gång. Så än en gång, Tack du anonyme där ute.
Imorgon ska jag ta mig ner till bibblan och diverse andra trevlig saker som willys och ÖoB för att införskaffa nyttiga och onyttiga saker. Måste hitta en bok som jag inte riktigt är så sugen på att läsa men som tyvärr är ett måste.
Nää matlagning står på schemat.
Peace Out.
onsdag 7 april 2010
Dystert värre
Har precis tuggat i mig 100 sidor kurslitteratur inför i morgon men kommer inte ihåg ett skit av vad som stod. Looovande värre eller hur?
Jag har helt enkelt ingen lust längre, jag vet inte ens om jag vill plugga, jag får fan bara ångest av det och ligger och gråter typ. Men vem fan vågar nämna det? Jag vet ju hur det kommer bli om jag gör det. Och nu är jag så smart att jag publicerar det på internet så alla som vill kan ta del av det. Vad sägs som om att jag inte bryr mig längre.
Kom hem/hit till Märsta igår.
Fick en utskällning av tant upp på för alla fimpar på backen dock så måste jag ju försvara mig med att typ 75% av dem inte är mina utan har kommit med snön när snöplogen dumpat snön. Toppen värre måste jag ju säga, det gjorde ju min dag ännu mer miserablare eller något.
Sov bort halva dagen och roade mig med film istället för det jag borde har gjort, det ger mig i alla fall inte ångest.
Jag tycker inte om att åka från mamma och det stället jag är uppvuxen på även om jag varje gång undrar hur jag har stått ut med den hålan så länge.
Jag flyttade ifrån allt som någonsin betytt något när jag började på folkis i Sigtuna. Folkis var bra och jag önskar att jag kunnat fortsätta där i stället för att promt tro att jag skulle klara att studera på universitet för ärligt talat det gör jag inte. Knappt godkänd på minirapporten och hemtentan kan jag ju kolla i stjärnorna om att få ett g på och nu alla dessa seminarier som är obligatoriska med sjuttifem ton litteratur man ska ha läst till varje gång och hunnit göra en ful läslogg som jag inte fattar någonting av.
Just nu vill jag bara lägga mig och sova en låååång stund (sisådär nått år eller så skulle sitta fint).
Fast i natt kommer jag inte få någon sömn det är ett som är säkert. Hur fasiken skulle jag kunna sova när det är seminiare skit i morgon och jag vet att jag kommer vara den som inte vet någonting alls för att texterna är grymt ointressanta och mitt minne inte är det bästa, dessutom har jag väl bättre saker att tänka på än sådant? Så snart ska jag välkomna ännu en lång natt utan sömn och massa ångest.
Bug off!
Jag har helt enkelt ingen lust längre, jag vet inte ens om jag vill plugga, jag får fan bara ångest av det och ligger och gråter typ. Men vem fan vågar nämna det? Jag vet ju hur det kommer bli om jag gör det. Och nu är jag så smart att jag publicerar det på internet så alla som vill kan ta del av det. Vad sägs som om att jag inte bryr mig längre.
Kom hem/hit till Märsta igår.
Fick en utskällning av tant upp på för alla fimpar på backen dock så måste jag ju försvara mig med att typ 75% av dem inte är mina utan har kommit med snön när snöplogen dumpat snön. Toppen värre måste jag ju säga, det gjorde ju min dag ännu mer miserablare eller något.
Sov bort halva dagen och roade mig med film istället för det jag borde har gjort, det ger mig i alla fall inte ångest.
Jag tycker inte om att åka från mamma och det stället jag är uppvuxen på även om jag varje gång undrar hur jag har stått ut med den hålan så länge.
Jag flyttade ifrån allt som någonsin betytt något när jag började på folkis i Sigtuna. Folkis var bra och jag önskar att jag kunnat fortsätta där i stället för att promt tro att jag skulle klara att studera på universitet för ärligt talat det gör jag inte. Knappt godkänd på minirapporten och hemtentan kan jag ju kolla i stjärnorna om att få ett g på och nu alla dessa seminarier som är obligatoriska med sjuttifem ton litteratur man ska ha läst till varje gång och hunnit göra en ful läslogg som jag inte fattar någonting av.
Just nu vill jag bara lägga mig och sova en låååång stund (sisådär nått år eller så skulle sitta fint).
Fast i natt kommer jag inte få någon sömn det är ett som är säkert. Hur fasiken skulle jag kunna sova när det är seminiare skit i morgon och jag vet att jag kommer vara den som inte vet någonting alls för att texterna är grymt ointressanta och mitt minne inte är det bästa, dessutom har jag väl bättre saker att tänka på än sådant? Så snart ska jag välkomna ännu en lång natt utan sömn och massa ångest.
Bug off!
söndag 4 april 2010
There was....
Jag har ju tänkt skriva typ hundra gånger men alltid har det funnits något annat som tagit min tid. Antagligen massa onödiga saker som egentligen inte är värda att göra men vad är meningen med det här om man ser det från ett större perspektiv.
Veckan hos mamma och sprungit iväg även om det känns som om jag varit här i år och dar just nu. Snart är der dags att åka hem och möta verkligheten igen även om det tar emot lite.
För jag har ju haft kul fast jag inte gjort något alls egentligen.
Var på bio med Jessika och såg Alice i underlandet, åh så underbar.
Och idag försvann mannen i mitt liv ur mitt liv, idag sålde jag Rappe till Fanny.
Igår var det påskafton och kära kusinerna hade med sig det vanliga högtidsdryckerna som det bjöds på.
Så ja, nä usch jag vet inte vad jag ska skriva.
Så mycket jag vill göra och så lite tid, hur ska detta gå.
Inatt lyckades jag med konststycket att endsta få mig knappa 3 timmar sömn, är jag trött? Nä inte speciellt otroligt nog.
Peace out.
Veckan hos mamma och sprungit iväg även om det känns som om jag varit här i år och dar just nu. Snart är der dags att åka hem och möta verkligheten igen även om det tar emot lite.
För jag har ju haft kul fast jag inte gjort något alls egentligen.
Var på bio med Jessika och såg Alice i underlandet, åh så underbar.
Och idag försvann mannen i mitt liv ur mitt liv, idag sålde jag Rappe till Fanny.
Igår var det påskafton och kära kusinerna hade med sig det vanliga högtidsdryckerna som det bjöds på.
Så ja, nä usch jag vet inte vad jag ska skriva.
Så mycket jag vill göra och så lite tid, hur ska detta gå.
Inatt lyckades jag med konststycket att endsta få mig knappa 3 timmar sömn, är jag trött? Nä inte speciellt otroligt nog.
Peace out.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)