lördag 31 januari 2009

Sjukling.

Jorå så här är det.
I torsdags var man och hälsade på pållen en sväng, tjock hade han blivit. Efter det käkade man ute med mamma och drog vidare in till Örebro. Fixade ny mobil och åkte till frisören.
Och då så kommer man ju in på det här med hur frisörer alltid lyckas med att förstöra håret. Man talar om precis hur man vill ha det, visar och riktigt försöker trycka in skiten i huvudet på dem så man inte ska gå där ifrån och knappt våga visa sig ute. Men hur mycket man än försöker så slutar det illa, riktigt illa denna gång. Idioiten klipper av minst 10 centimeter hår och ger mig lugg?!?! Jag sa "toppa det typ 3-4 cm och korta av luggen lite" så nu sitter man i minilugg och page, ser lite ut som en hund. Hennes förklaring var att det var så slitet....
Och på kvällen blev man sjuk.

Igår var mormor och morfar här med Anders en sväng och sa hej typ.

Så idag ska man på teater om jag vågar visa mig med mitt snygga hår.
Halsen gör ont och jag kan inte andas genom näsan.
Projektarbetet har jag inte haft en tanke på att göra =/

onsdag 28 januari 2009

Just another day.

Idag är det då dags att dra iväg. Fast än är det ganska många timmar kvar innan man ska dra sig ut mot bussen och fara in till Stockholm. Har lite mer kvar att packa och så ska man väl släpa sig in i en dusch någon gång framöver. Jag är äckligt trött idag, ändå har jag varit vaken sen halv åtta i morse när Robin gick upp.

Och som vanligt glömde jag bort vad jag höll på med och började intressera mig för något helt annat. Så vi avslutar det här inlägget nu.

tisdag 27 januari 2009

True Colours.

Imorgon så är det dags att åka och jag ser till och med fram emot det. Fast jag vet att jag efter någon dag kommer antingen "bli utkastad" eller halvt skrika ihjäl mig på mamma. Men det är väl smällar man får ta när man desperat försöker gömma sig från det riktiga livet. På torsdag får jag i alla fall krama om och prata ut med världens bästa lyssnare, min söta lilla pålle.

Skolan idag var väl inte mycket bättre än igår och jag har läskigt allvarliga tankar att skita i det här helt. Som på alla andra ställen jag sökt mig till för att hitta min plats så passar jag inte in här heller. Jag är ensam även i en folkmassa. Och jag tänker inte öppna mig för massa människor mer än jag redan gjort. Jag är helt fucked up inombords.

Men jag redde ut lite grejor igår i alla fall, fast jag är inte riktigt säker om jag tror på svaret jag fick. Men det får väl duga för tillfället, jag hittar på något annat att misstro om ett tag.

Igår satt Sonya på bussen och filosoferade om hur folk såg på hennes klädstil och vem de trodde fanns underneath. Så hon frågade mig vad jag ansåg första gången vi sågs (varav jag refererade till första skoldagen och inte den snabbisen jag såg henne liggandes på marken och få dreads på hultan 07) och hon har en väldigt alldaglig stil, inget som sticker ut. Så jag sa väl något om vad min stil signalerade ut och hon kontrade det hela med något i stil med "Din stil är typ 'jag bryr mig inte - Rädda regnskogen!' " Lite skrattretande faktiskt.


Nej nu ska jag ta min mobil från karl och gå ut och röka.

måndag 26 januari 2009

Bad time.

Måndag och jag är mest irriterad på allt och inget.
Alltid är det någon som ska komma med dumma kommentarer som inte resulterar i något vettigt. Kan folk inte bara ta hand om sitt och spara sina dåliga påhopp till något som är värt det. För det som händer är ju bara att jag blir irriterad och inte orkar med personen. Personen i fråga har varit på mig med sådant sen jag började här i höstast och det börjar bli tjatigt. Om man nu tycker att man är överlägset bättre kan man väl hålla käft i stället? För när allt kommer till krita så är du inte mycket bättre själv. Så ännu en måndag som inleds med dåligt humör.

Jag vet inte hur jag ska göra med allt just nu. Att ta semester från mig själv och allt som har med mig att göra vore en bra plan. Men så går det ju inte, för jag kommer ju alltid vara mig själv. Det går inte att lägga över ansvaret på någon annan. Det ska bli skönt att få åka hem till mamma faktiskt. Det är i alla fall ett steg i bort mitt nuvarande liv. Förhoppningsvis löser det en del problem men troligtvis kommer allt ligga kvar är och vänta på mig. Jag förstår inte hur jag orkar gå upp varje morgon och klistra på ett glatt ansikte fast jag helst skulle vilja sitta hemma under ett täcke och bara gråta inombords. Men det är ju det där måstet som alltid finns. Utan att det finns något egentligt tvång så hänger det där måstet över mig vad jag än gör. Jag måste gå till skolan, Jag måste klara av det här nu och jag måste vara glad och trevlig. Att så mycket problem kan hopa sig på ett ställe är skrämmande.

Och som vanligt har jag lagt arbetet åt sidan för att skriva en helt onödig blogg. För allvarligt, vem läser den egentligen? Jag har den mest för egen terapi och bolla mina tankar med mig själv. Det finns ju faktiskt ingen som är så engagerad i mig så de bryr sig om mina tankar eller vad jag gjorde i helgen. Sorgligt nog så är alla jag någonsin kallat vän i sitt eget liv där det helt inte finns plats för någon som mig. Som i lördags, jag beövde någon att prata med men när jag äntligen tar mig tid att ringa någon, inte för att prata om mina problem utan helt enkelt för att skjuta dem åt sida och lyssna på en annan människa och dennes liv, så duger det inte att plocka upp telefonen. Jag ringer i vanliga fall aldrig någon mer än min käre mor som har det som krav (dessutom skulle hon sätta sig i bilen och åka hit om hon inte hörde något på två dagar). Men alltid är det så att när jag faktiskt tar mig i kragen och ringer så finns det ingen som har tid att svara. Tillslut fick jag i alla fall ha ett 7 minuter långt samtal med min kusin och bestämde träff när jag kommer till Örebro.

Och till mitt goda humör läggs en jävla massa blask och is ute så jag är livrädd att för att halka.
Två timmar djävulsk hål till och sedan en förbannad engelska lektion jag gärna vill skippa.
Kan ingen bara skjuta mig direkt?

lördag 24 januari 2009

En bra dag blir en dålig dag.
Det känns som allt jag gör blir dåligt. Alltid klämmer jag ur mig något opassande och gör någon illa. Vad är det för fel på mig?
Jag försöker verkligen gör allt så bra som möjligt och så slutar det så här...
Säkert överreagerar jag massor just nu av någon underlig anledning.
Men plötsligt kom någon från ett förflutet jag nästintill glömt och drar fram känslor som jag hoppades aldrig mer få känna. Minnen och allt som gått fel bara hoppar på en igen.
Just nu vill jag bara krypa ihop under ett täcke och lägga dagen bakom mig, vakna till en ny dag då allt är bra. Men så kommer det ju inte bli, jag kommer sitta här och försöka få ihop allt till det normala igen.

Radioaktivtavfall.

Då var skolveckan slut och man har två dagars ledighet. Egentligen borde jag, istället för att sitta här och skriva ett onödigt blogginlägg om ingenting, sitta och skriva ihop ett arbete om Herr Fidel Castro. Men det finns inget bra skrivprogram på Robins dator och open office arbetar mest emot mig. Så jag sitter alltså här med en kopp kaffe med Joan Jett på youtube. Hon är sjukt snygg, eller var i alla fall.

Så mitt i allt detta funderar jag på om jag ska färga mitt hår idag, vilket kommer resultera i mer slitet hår och att jag får ägna större delen med att försöka slita bort missfärgningar i snubbens badkarl. Men jag ska ju iof klippa mig nästa vecka och mitt hår har sätt värre ut. plus att jag är så jävla trött på det här med att mitt hår ser ut som det varit med om ett kärnvapen anfall. allvarligt talat jag har 4 miljoner olika toner av lila,blått och grått för tillfället och på vissa ställen är det även rött. Det ser helt förskräckligt ut. Och bleka det är inte ens ett alternativ om jag vill ha håret kvar.

Aja nästa vecka åker jag till Örebro och ska hjälpa mamma lite med flyttningen, kan ju i alla fall ta hand om mina grejor och fixa "mitt" rum. På lördagen ska jag och mamma på teater "FLICKA! - mer än bara sex bokstäver" som mina gamla klasskompisar på gymnasiet sätter upp på nya teater inne i Örebro. 20 spänn och ev vinst går till BRIS så det känns ju bra. Fixade plaster igår.
Fick ett fint svar från Haimi när jag frågade om platser;
"Wihoo klockars! Självklart, och endast de bästa ;) Ses! Kram!"

Härligt att de kommer ihåg mig, det är ju nästan 2 årsen jag gick med dem. fast jag gav dem nog ett bestående intryck med min uddhet och skrämmande idéer. Många gånger fick man ju höra från speciellt Haimi att man skrämde henne. Haha.

Nä nu ska man umgås med karln tror jag.

onsdag 21 januari 2009

Nattliga samtal.

Onsdag och hemmastudier.

Jag vaknade mitt i natten som vanligt, men den här gången var det något som väckte mig. Inte en karl som utan tanke på att någon redan sover i hans säng slänger sig ner så man flyger en halvmeter, utan av att han pratar. Ord,mummel och konstiga ljud kommer från snubben brevid mig samtidigt som han lyckas med att gnissla tänder. Det finns inget sammanhang i orden och jag upptäcker att han ligger med armarna uppsträckta i luften och vevar omkring med dem. Jag som ännu inte har vaknat till trycker ner hans armar mummlar något om att han borde sova. Men oljuden fortsätter och armarna flaxar omkring. Tanken på att han är vaken slår till mig i pannan så jag frågar snällt ut i mörkret "Vem pratar du med?" ett argt ljud kommer från snubben och han väser "gubben där borta" och gör en gest med armen ut i hallen. Men som vanligt är det bara han och jag hemma och i hallen är det mörkt och tomt när jag kika över honom. Efter det återgår han till att sova, ljudlöst. "Jaha han blev besatt tänker jag" helt orationellt och somnar om. Strax efter dyker en tidning in genom brevinkastet och jag ser att klockan är kvart i fem på morgonen.

Imorse frågade jag honom om hans nattliga samtal med en gubbe ute i hallen men han har inte ett minne av det. Visst hans lägenhet är lite spooki och man får ibland dåliga vibbar men så här? aldrig. Så att sova ensam här, nej det är ingen lockande tanke. Jag har helt enkelt blivit för feg.

Men nu så sitter man här och bloggar istället för att skriva ett fint arbete om Fidel Castro och Kuba. Bakgrunden ska snällt vara inne i morgon klockan 12.

Tror jag drar mig till Örebro nästa vecka någon gång, måste ju se huset morsan köpt. Det är ett renoveringsobjekt med sjuttitals stuk så det kan ju bli aningen kul.

söndag 18 januari 2009

Trötthetens övertag.

I fredags var man ute med Sonya.
Knatade över till henne vid halv sex och satt där en stund med öl,kortspel vars ålderskategori vi passerat för länge sedan och Guns N Roses dvd. Vi hade tänkt ta oss till Sigtuna men eftersom som Sonya är en obotlig tidsoptimist så sket det ju sig så vi åkte till bryggan direkt. Där nere var det kareoke och jag skulle visst hålla henne borta från det men va fan, det var ju skoj. Sonya hittade ett intressant objekt som helt klart var strulbart. Tillslut när vi skulle gå så hade hon lyckats ragga till sig en tatuering med väldigt reducerat pris och troligtvis flörtat sönder de flesta där nere :P
Eftersom nattbussarna är så jävla bra planerade så fick vi gå hem i den iskalla natten. Haha nästan poetisk där. Så väl hemma hos Robin kröp man ner i sängen och käkade semla.

Lördagen var en dag man helst vill slippa och jag var som en zombie hela dagen. Men man somnade gott i alla fall när det blev dags för det.

Idag så vaknade man lagom sent och slökollade på tv halva dagen. Sen åkte man hem hit för Robin skulle ha killkväll med Rr. Så trött som ett as sitter man här och undrar hur man ska fördriva tiden tills man kan dyka i säng en lagom tidpunkt.

Projektet i skola går inte alls. Jag hade en idé om vad jag ville skriva och så bröt Yvonne ner det så nu är jag mest förvirrad och står på ruta ett igen. Och det kommer jag få höra denna vecka eftersom typ halva projektet ska vara inlämnat på torsdag. Pengar och Makt, det finns hur mycket som helst man kan skriva om men för mig kommer det inte fram något. Varför kan ingen bara säga till mig "Du ska skriva om det!"? det skulle var hemskt mycket lättare för mina tankar finns på alla andra håll än där det borde vara.

Nästa helg hade jag tänkt sticka till Jess men det gick inte för sig när dte kom till krita så nu sitter man med hemska funderingar om att åka hem till mamma mitt i hennes flyttning. Det kommer inte sluta bra för någon av oss.

Och den 23 februari blir det magnetröntgen av njurarna och en jävla massa blodprov. Skönt att få det överstökat tillslut.

lördag 3 januari 2009

Dagens låt.

http://www.youtube.com/watch?v=3WkXPPLiZOY&feature=related

If I were a boy
Even just for a day
I’d roll out of bed in the morning
And throw on what I wanted and go
Drink beer with the guys
And chase after girls
I’d kick it with who I wanted
And I’d never get confronted for it
Because they’d stick up for me

If I were a boy
I think I could understand
How it feels to love a girl
I swear I’d be a better man

I’d listen to her
Cause I know how it hurts
When you lose the one you wanted
Cause he’s taken you for granted
And everything you had got destroyed

If I were a boy
I would turn off my phone
Tell everyone its broken
So they think that I was sleeping alone

I’d put myself first
And make the rules as I go
Cause I know that she’d be faithful
Waiting for me to come home

If I were a boy
I think I could understand
How it feels to love a girl
I swear I’d be a better man

I’d listen to her
Cause I know how it hurts
When you lose the one you wanted (wanted)
Cause he’s taken you for granted (granted)
And everything you had got destroyed

It’s a little too late for you to come back
Say its just a mistake
Think I forgive you like that
If you thought I would wait for you
You thought wrong

But you're just a boy
You don’t understand (yea you don’t understand)
How it feels to love a girl
Someday you’ll wish you were a better man

You don’t listen to her
You don’t care how it hurts
Until you lose the one you wanted
Cause you've taken her for granted
And everything you had got destroyed

But you're just a boy…

Jag tror jag är hemligt förälskad i den låten.
Chockerande? jag vet.
Den väcker minnen fast jag aldrig hör den innan.

Igår hade jag en dejt med fröken Jessika.
Först kom hon hem till mamma och vi lekte med datorn och generade Charlie lite.
Sedan så drog vi oss in till stan för att käka på Kina Muren, efter typ en halvtimmes letande efter en bra parkerningsplats så traskade vi till bion och köpte biljetter till Twilight.
Sedan begav vi oss glada och hungriga in på resturangen.
Där inne hävde vi i oss allt möjligt troligvis onyttigt och typ rullade där ifrån till Filmstaden där vi väntade på att filmen skulle börja.
Det resulterade snällt i 2 ½ timmes väntan, kaffe och en massa cigg.
Filmen var enligt oss otroligt gullig och skulle helt klart inte klassas som skräck utan mer som romantisk komedi med ett fåtal "action" scener.
Sedan vid halv tolv skjutsade tanten snällt hem mig till Vivalla där man dök i säng och spenderade en timme åt att prata med Robin innan man somnade.Underbar dag!

Idag har man varit upp på stan och inhandlat två böcker och lite kläder. Sen så har man haft det dagliga bråket med mamma och mått piss.
Ibland undrar jag vart fan jag ska ta vägen, vart finns det plats för någon som mig?
Jobbigt läge det här.
Dessutom saknar jag Robin men när jag åker hem så kommer jag sakna alla jag har kvar här i Örebro (Inte många men några finns ju trots allt kvar).
Sitter och försöker få ner kamomill te så man ska somna lätt.
Har typ inte hört från Robin på hela dagen, lite skumt för han brukar ju sitta inne på msn hela dagarna....

I morgon ska man dra sig upp till mormor och morfar, kanske leka lite med tant Jessika eller försöka leka med tant Becka om hon kan slita sig från sin karl. Det är ju inte troligt alls dock.

Om man skulle ta och sova?
Jag tror jag håller på att bli jätte förkyld nu igen. Det här är fan inte bra, inte bra alls.