Igår var jag ute med Kaj och Linda. Vi gick till Satin och hällde i oss massa saker man egentligen inte borde göra kanske. Men kul var det. Kaj blev dock utslängd för att han var för full och blev stående utanför. Efter ett tag bestämde han sig för att han skulle gå in i en gränd och pissa. Och självklart följer en vakt efter honom och tar honom till polisen där han sätts i fyllecell. Linda och jag fick inte hämta ut honom eftersom vi druckigt. Men ja vid fyra halv fem kom jag och Linda hem i morse efter en helskoj kväll. hon bestämde igår att vi är systrar. Det är lite kul med Kaj för han är så jäkla lik Rodney(min käre kusin) så det är nästan skrämmande.
Men nu är det lördag kväll och i morgon ska man upp tidigt för att hinna till tåget eftersom jag måste hem och fixa innan jag ska åka in till stan och se The Residents med Anders och Micke.
Hela helgen har varit underbar, jag har verkligen längtat efter det här och det var så kul att träffa barnen och Linda igen och att få träffa Kaj för första gången. Synd att det tar slut så fort, men jag saknar Robin rättså rejält också.
lördag 29 november 2008
måndag 24 november 2008
Konsten att bre en macka.
Det är kväll och din mage känns tom. Du går till köket och letar i kylskåpet efter något som går snabbt att göra i ordning, utan att hitta något som passar dig.
Har du provat flingor och tröttnat på micromat?
Här finns den ultimata guiden för dig som vill lära dig hur man brer en macka.
Det som krävs för att bre en macka är:
- Bröd, välj ett som passar din smak och personlighet
Hur gör jag?
Du börjar med att plocka fram bröd,smör,smörkniv och i fall det behövs en vass kniv.
Har du valt smör av märket Bregott bör du ta fram smöret minst tio minuter innan själva bredningstillfället då smöret kan vara aningen hårt om det kommer direkt ifrån kylskåpet.
Hårt smör kan ge dig väldiga svårigheter att fördela smöret på din macka.
Efter att du plockat fram de saker du behöver börjar du med att skära itu brödet med den vassa kniven om det krävs. Tänk på att använda en skärbräda och hålla fingrarna ur vägen.
Sedan tar du upp din smörkniv i höger respektive vänster hand beroende på om du är höger eller vänster hänt. Du håller kniven i en vågrät linje och greppar den mellan handens tumme och fingrar.
När du känner att du har fått ett bra grep om smörkniven drar du den försiktigt längs ytan av smöret tills du fått den mängd smör på kniven som du vill ha på mackan. Den här processen kan naturligtvis upprepas för att minska risken att smöret ramlar av smörkniven, beroende på hur mycket smör du vill ha på din macka.
När du fått upp smöret på smörkniven tar du fram din brödskiva och lägger den på en väl vald plats såsom ett bord, bänk eller skärbräda. Du kan även ha kvar den i handen, tänk då på att du håller den så att brödet vilar i din handflata.
Därefter tar du din smörkniv och lägger sidan där smöret finns på den sidan av brödet som är längst ifrån dig och drar den försiktigt mot dig med ett lagom tryck på kniven. Trycker du för hårt är risken att brödet går sönder. Upprepa rörelsen tills du känner att hela brödskivans ovansida är täckt med smör och du är nöjd med resultatet.
Till din macka kan du även köpa till olika tillbehör som ost, skinka och grönsaker. Tillbehören kan kombineras efter smak.
Om något går fel
Q: Min macka går sönder, vad gör jag?
A: Prova med att låta smöret stå framme en stund och mjukna innan du börjar med att bre ut det på mackan. Du kan även prova att minska trycket på smörkniven när du fördelar smöret på din brödskiva.
Q: Smöret bara ramlar av min smörkniv!
A: Prova med att ta upp mindre smör på smörkniven och istället upprepa processen till önskat resultat har nåtts.
Q: Mitt smör rinner.
A: Du har antagligen haft smörpaketet utanför kylskåpet för länge. Vi rekommenderar att du införskaffar ett nytt.
Q: Mitt bröd har gröna fläckar.
A: Ditt bröd har börjat mögla och bör inte användas. Införskaffa en ny förpackning bröd.
Vid andra problem finns vår kundservice att nå dygnet runt.
Telefon: o18-16 96 00
E-post: Kundservice@breenmacka.se
Sammanfattning
För att bre en macka används smör, bröd och en smörkniv.
Ta smörkniven och fördela smöret på brödet.
För att ge mackan extra smak kan man använda olika påläggsprodukter såsom ost, skinka och grönsaker, var för sig eller i kombination.
Lycka till!
Lucia,Karlar och Sex.
Och så var det en måndag igen.
Efter en matte lektion i morse (som innehöll inget mer än desperata försök att vakna till liv efter att ha fått stå i snöovädret och vänta på bussen) så hade man som vanligt fyra timmar med hål. Då var man ju lite duktig i alla fall och lämnade in svenska arbetet. Sen så pratade man en massa med Rocky, eller lite i alla fall vi ska ju inte överdriva. Som vanligt halkade vi in på saker som min far och hur det vara back in the days när vi var tillsammans. Det är skönt nu när man kan se tillbaka utan att bli arg eller ledsen. När det blev lunch skickad Sonya ett sms och sa åt mig att komma upp till matsalen för att sitta där och flumma runt i konversationer om Lucia, Jum-Jum och sex.
Vixx har ställt upp som Lucia kandidat och tänker köra "SvartrockarLuciaHoe" stil.
Och Sonya har som vanligt problem med Jum-Jum som marknadsförde sig själv med hårt,brutalt sex men som nu övergått till "Kan vi inte bara kramas".
Så blev det dags för engelska vid två som egentligen inte gav någonting. Vi fick läsa artiklar och berätta om dem.
Och nu så sitter man här och undrar om man sak ta sig till Robin eller inte idag. Han har inte sagt något så jag får väl ringa och fråga om han vill ha besök idag med. Onsdag sover jag nog hemma i alla fall, måste ju packa tills jag åker hem till Örebro.
Ingrid Alice (Som förövrig har invaderat mitt rum och oppuckerat min säng) hade visst gått upp i söndags och letat efter mig och senare när mamma ringde fick hon prata med mig.
Ge mig torsdag!
Efter en matte lektion i morse (som innehöll inget mer än desperata försök att vakna till liv efter att ha fått stå i snöovädret och vänta på bussen) så hade man som vanligt fyra timmar med hål. Då var man ju lite duktig i alla fall och lämnade in svenska arbetet. Sen så pratade man en massa med Rocky, eller lite i alla fall vi ska ju inte överdriva. Som vanligt halkade vi in på saker som min far och hur det vara back in the days när vi var tillsammans. Det är skönt nu när man kan se tillbaka utan att bli arg eller ledsen. När det blev lunch skickad Sonya ett sms och sa åt mig att komma upp till matsalen för att sitta där och flumma runt i konversationer om Lucia, Jum-Jum och sex.
Vixx har ställt upp som Lucia kandidat och tänker köra "SvartrockarLuciaHoe" stil.
Och Sonya har som vanligt problem med Jum-Jum som marknadsförde sig själv med hårt,brutalt sex men som nu övergått till "Kan vi inte bara kramas".
Så blev det dags för engelska vid två som egentligen inte gav någonting. Vi fick läsa artiklar och berätta om dem.
Och nu så sitter man här och undrar om man sak ta sig till Robin eller inte idag. Han har inte sagt något så jag får väl ringa och fråga om han vill ha besök idag med. Onsdag sover jag nog hemma i alla fall, måste ju packa tills jag åker hem till Örebro.
Ingrid Alice (Som förövrig har invaderat mitt rum och oppuckerat min säng) hade visst gått upp i söndags och letat efter mig och senare när mamma ringde fick hon prata med mig.
Ge mig torsdag!
torsdag 20 november 2008
Om en vecka kommer jag vara i Örebro och förhoppningsvis leka med mina söta norskbarn, jag saknar dem så hemskt mycket. Janne Isabell har lärt sig krypa, snart pratar hon väl också och går...
De ska komma till mamma imorgon så vi får väl hoppas att de verkligen kommer annars kommer jag bli besviken. Mamma skulle i alla fall ringa så fort hon visste.
Igår var vi på tekniska museét med skolan och flängde runt. Vi fick se filmen "Cino4" där stolarna rör sig och det sprutas vatten i ansiktet på en, skitkul :D
Snart ska jag hem till Robin och vi ska kolla på Fäbojäntan, karln har ju inte sett den. Hemskt ju den är fan kult!
Och i morgon blir det tvätta och svenska hela dagen. och troligtvis tillbaka till Robin och inte röra mig där ifrån på hela helgen som vanligt.
De ska komma till mamma imorgon så vi får väl hoppas att de verkligen kommer annars kommer jag bli besviken. Mamma skulle i alla fall ringa så fort hon visste.
Igår var vi på tekniska museét med skolan och flängde runt. Vi fick se filmen "Cino4" där stolarna rör sig och det sprutas vatten i ansiktet på en, skitkul :D
Snart ska jag hem till Robin och vi ska kolla på Fäbojäntan, karln har ju inte sett den. Hemskt ju den är fan kult!
Och i morgon blir det tvätta och svenska hela dagen. och troligtvis tillbaka till Robin och inte röra mig där ifrån på hela helgen som vanligt.
torsdag 13 november 2008
Spelmissbruk och Salsa.
Forumdag idag då.
Vi började dagen med mattediagnos sen fick vi sitta och lyssna på tre olika människor prata om spelmissbruk. De sa precis samma saker så det var högst ointressant och dessutom var det exakt samma sak som att lyssna på alkhol,droger saken vi hade förra gången. Sedan blev det käk som var livsfarlig, de hade massa pepparkorn i så man fick se upp. Medans vi käkade så svalde jag självklart min ena kula på tungpiercingen. Men jag fick låna en av Paul, Tack Paul.
Efter det så fick vi se en dansuppvisning där tre tjejer låg och ålade sig på golvet och växlade med att en sprang runt,en stod och gapade så man kunde ha kastat in en fotboll och den tredje sprang runt till musik som de sammansatt av folk som pratade. Sen fick vi lära oss att dansa salsa. Inte så jätte kul då min taktkänsla inte är befintlig. Fast det var kul att kolla på, särskilt när jag upptäckte att en i klassen fick bånge av att dansa med våran ryska utbytesstudent.
Så nu sitter man här och funderar på om man ska lägga sig eller något i den stilen. Iofs har jag ju nya Narnia filmen. Fast Robin ville ju också se den så den får väl vänta tills imorgon eller något. Och smart som jag är har jag tagit en tvättid mellan 16 - 20 i morgon så jag kommer inte iväg förrens sent.
Vi är redan inne i November och allt det svåra med året har börjat. Först kommer farsdag som jag spenderade med att gömma tanken på att jag har en far som troligtvis sitter ensam och tror att ingen bryr sig. Och på sätt och vis brydde jag mig ju inte, men allt är på grund av hans egna handlingar. Och snart är det dags för hans födelsedag som jag antagligen kommer göra på samma vis. Efter det blir det ganska lugnt fram tills julen närmar sig. Jag funderar på att skicka en kombinerad farsdagfödelsedagsjulklapp till honom. Men frågan är då om han kommer att börja jävlas igen eller om det får honom att tro att jag kräver julklappar av honom. Jag vill inte ha något av honom, eller någon för den delen. Han har aldrig varit en far och kommer aldrig att kunna bli. Jag saknar,hatar,avskyr och älskar honom. Han har missat så mycket jag har velat att han skulle vara delaktig i och kommer missa så mycket mer. Jag vill inte utesluta honom ur mitt liv men det funkar inte att ha honom i det.
Linda kommer ner med barnen den 21 och stannar till den sista så jag ska väl ner och gosa sönder dem en sväng. Jag fattar inte hur jag har kunnat bli så fäst vid dem. Fast de hjälpte ju mig igenom allt det svåra. Hur som helst så ska Linda till Jönköping den 28 och kommer tillbaka och hämtar sötnosarna den sista, så jag hade tänkt åka ner då och ha dem alldeles för mig själv. Sen är det ju Resident konserten den sista så jag måste ju hem. Vill ta ledigt en vecka och bara åka ner och vara med dem, men det funkar ju inte tyvärr :(.
Vi började dagen med mattediagnos sen fick vi sitta och lyssna på tre olika människor prata om spelmissbruk. De sa precis samma saker så det var högst ointressant och dessutom var det exakt samma sak som att lyssna på alkhol,droger saken vi hade förra gången. Sedan blev det käk som var livsfarlig, de hade massa pepparkorn i så man fick se upp. Medans vi käkade så svalde jag självklart min ena kula på tungpiercingen. Men jag fick låna en av Paul, Tack Paul.
Efter det så fick vi se en dansuppvisning där tre tjejer låg och ålade sig på golvet och växlade med att en sprang runt,en stod och gapade så man kunde ha kastat in en fotboll och den tredje sprang runt till musik som de sammansatt av folk som pratade. Sen fick vi lära oss att dansa salsa. Inte så jätte kul då min taktkänsla inte är befintlig. Fast det var kul att kolla på, särskilt när jag upptäckte att en i klassen fick bånge av att dansa med våran ryska utbytesstudent.
Så nu sitter man här och funderar på om man ska lägga sig eller något i den stilen. Iofs har jag ju nya Narnia filmen. Fast Robin ville ju också se den så den får väl vänta tills imorgon eller något. Och smart som jag är har jag tagit en tvättid mellan 16 - 20 i morgon så jag kommer inte iväg förrens sent.
Vi är redan inne i November och allt det svåra med året har börjat. Först kommer farsdag som jag spenderade med att gömma tanken på att jag har en far som troligtvis sitter ensam och tror att ingen bryr sig. Och på sätt och vis brydde jag mig ju inte, men allt är på grund av hans egna handlingar. Och snart är det dags för hans födelsedag som jag antagligen kommer göra på samma vis. Efter det blir det ganska lugnt fram tills julen närmar sig. Jag funderar på att skicka en kombinerad farsdagfödelsedagsjulklapp till honom. Men frågan är då om han kommer att börja jävlas igen eller om det får honom att tro att jag kräver julklappar av honom. Jag vill inte ha något av honom, eller någon för den delen. Han har aldrig varit en far och kommer aldrig att kunna bli. Jag saknar,hatar,avskyr och älskar honom. Han har missat så mycket jag har velat att han skulle vara delaktig i och kommer missa så mycket mer. Jag vill inte utesluta honom ur mitt liv men det funkar inte att ha honom i det.
Linda kommer ner med barnen den 21 och stannar till den sista så jag ska väl ner och gosa sönder dem en sväng. Jag fattar inte hur jag har kunnat bli så fäst vid dem. Fast de hjälpte ju mig igenom allt det svåra. Hur som helst så ska Linda till Jönköping den 28 och kommer tillbaka och hämtar sötnosarna den sista, så jag hade tänkt åka ner då och ha dem alldeles för mig själv. Sen är det ju Resident konserten den sista så jag måste ju hem. Vill ta ledigt en vecka och bara åka ner och vara med dem, men det funkar ju inte tyvärr :(.
måndag 10 november 2008
Hur mycket vet du om mig egentligen?
http://www.quizyourfriends.com/take-quiz.php?id=0811100605067191&a=1&
http://www.quizyourfriends.com/take-quiz.php?id=0811100605067191&a=1&
Och så blev det måndag igen fast jag tyckte att de kunde skippa det.
Jag känner mig trött och gammal, helt bortom min tid.
Och jag har en del att göra nu när jag varit sjuk och det känns inte alls kul.
Rökningen gick ju åt helvete men här ska tas nya tag och denna gång ska jag lyckas.
Mamma och Åge ska troligtvis köpa ett hus ute i garphyttan, vad fan ska de ut i skogen att göra?
Kul läge liksom. Och där ska den mest ohändig person jag känner hålla på att renovera och fixa, Åge dvs.
Jag vet inte vad det är men ibland känner jag mig helt ensam, oberoende på hur många jag har runt mig eller vilka. Nästan så man skulle kunna tro att jag längtade hem, men saken är ju den att det finns inget kvar där borta. Så var är egentligen hem? Sen vi flyttade från Backvägen så tror jag inte att det funnits något sådant, eller till och med sen pappa stack. De här 5 snart 6 åren har bara varit att flänga runt utan någon fast plats. Eller är det de med att familjen inte existerar längre? Ibland vill man bara vara liten igen.
Snart ska jag ta mig ut och ringa mamma som jag lovat och höra på vad hon har att säga idag.
Vet inte om jag ska hem till Robin idag heller. Egentligen borde jag för att jag glömde mina linsgrejor där i morse men ändå.
Nicole skrev i alla fall en söt text om mig på sin bdb som ni kan kolla in här: http://enyoarcadia.bilddagboken.se/p/show.html?id=292103076&directlink=1
På torsdag är det forum dag med föreläsningar om spelmissbruk.
Onsdag är det husmöte om jag orkar vara med, jag är ju aldrig är ändå.
Sen måste jag fixa så jag kan tvätta någon dag, börjar bli dags för det igen.
Jag känner mig trött och gammal, helt bortom min tid.
Och jag har en del att göra nu när jag varit sjuk och det känns inte alls kul.
Rökningen gick ju åt helvete men här ska tas nya tag och denna gång ska jag lyckas.
Mamma och Åge ska troligtvis köpa ett hus ute i garphyttan, vad fan ska de ut i skogen att göra?
Kul läge liksom. Och där ska den mest ohändig person jag känner hålla på att renovera och fixa, Åge dvs.
Jag vet inte vad det är men ibland känner jag mig helt ensam, oberoende på hur många jag har runt mig eller vilka. Nästan så man skulle kunna tro att jag längtade hem, men saken är ju den att det finns inget kvar där borta. Så var är egentligen hem? Sen vi flyttade från Backvägen så tror jag inte att det funnits något sådant, eller till och med sen pappa stack. De här 5 snart 6 åren har bara varit att flänga runt utan någon fast plats. Eller är det de med att familjen inte existerar längre? Ibland vill man bara vara liten igen.
Snart ska jag ta mig ut och ringa mamma som jag lovat och höra på vad hon har att säga idag.
Vet inte om jag ska hem till Robin idag heller. Egentligen borde jag för att jag glömde mina linsgrejor där i morse men ändå.
Nicole skrev i alla fall en söt text om mig på sin bdb som ni kan kolla in här: http://enyoarcadia.bilddagboken.se/p/show.html?id=292103076&directlink=1
På torsdag är det forum dag med föreläsningar om spelmissbruk.
Onsdag är det husmöte om jag orkar vara med, jag är ju aldrig är ändå.
Sen måste jag fixa så jag kan tvätta någon dag, börjar bli dags för det igen.
torsdag 6 november 2008
Till Nicole.
Fick det förslaget att jag skulle skriva en fin text om min käre vän,fru och älskarinna Nicole av just The One And Only Nicole, för att liva upp min blogg lite. Så för att göra hennes dag så ska jag nu fundera ut en fin text om henne.
Så Here it goes.
Jag minns första gången jag fick kontakt med dig, det var någon gång runt 2003 -2004.
Du var en bråkstake och en irriterande liten skitunge på chatten som gjorde allt för att driva oss "stammisar" till vanvett. Och med det lyckades du flertalet gånger. Men jag visste att du alltid i hemlighet har beundrat mig och min emodepresiva stil. Men åren gick och på ett sätt jag inte minns hade jag i alla fall dig på min msn lista. Så en dag kom det fram, vi var kära. Genast stack vi iväg till Las Vegas och gifte oss. Vi åkte till Mallorca och bosatte oss där och skaffade illrar som barn. Men självklart var vi tvungna att åka hemåt till olika delar av Sverige, du långt ner och jag mitt ute i skogen i ingenstans. Illrarna växte upp så fort och skaffade egna familjer så nu är vi båda gammelmormor/farmor flera gånger om. Avståndet blev som sagt en svårighet och vi hittade båda pojkar som nu börjat intressera oss. Du hittade troligtvis den bäste av oss men du fanns här och stöttade när det var svårt. Så tack för att du har funnits och gjort mig på bra humör varje gång det känts svårt. Så om den här Peter någonsin gör dig illa kommer jag stå där med släggan och vänta så att du vet ;)
LY Hunbun ^^
Så Here it goes.
Jag minns första gången jag fick kontakt med dig, det var någon gång runt 2003 -2004.
Du var en bråkstake och en irriterande liten skitunge på chatten som gjorde allt för att driva oss "stammisar" till vanvett. Och med det lyckades du flertalet gånger. Men jag visste att du alltid i hemlighet har beundrat mig och min emodepresiva stil. Men åren gick och på ett sätt jag inte minns hade jag i alla fall dig på min msn lista. Så en dag kom det fram, vi var kära. Genast stack vi iväg till Las Vegas och gifte oss. Vi åkte till Mallorca och bosatte oss där och skaffade illrar som barn. Men självklart var vi tvungna att åka hemåt till olika delar av Sverige, du långt ner och jag mitt ute i skogen i ingenstans. Illrarna växte upp så fort och skaffade egna familjer så nu är vi båda gammelmormor/farmor flera gånger om. Avståndet blev som sagt en svårighet och vi hittade båda pojkar som nu börjat intressera oss. Du hittade troligtvis den bäste av oss men du fanns här och stöttade när det var svårt. Så tack för att du har funnits och gjort mig på bra humör varje gång det känts svårt. Så om den här Peter någonsin gör dig illa kommer jag stå där med släggan och vänta så att du vet ;)
LY Hunbun ^^
tisdag 4 november 2008
Sjuk.
Mamma tycker att jag ska ta mig till en vårdcentral för hon har på något underligt sätt fått för sig att jag dragit på mig en lunginflammation. Men orka det är ju jobbigt.
Paul tjatade om att jag skulle iväg till skolan i morgon så vi får väl se, imorse var det bara att lägga ner huvudet på kudden igen. Orkade inte komma ur sängen ens.
Och det finns massa saker jag borde göra men som jag fan inte orkar just nu.
Haha orka och dess böjningar är nog det mesta använda ordet i min blogg.
Handla skulle ju vara bra, det är ganska tomt i min kyl och sådant. Har en drös makaroner,potatismos och ris men sen är det typ slut. Det tar emot att ta sig ner till sigtuna för att handla, det gör verkligen det.
Håller på att hosta ut mina lungor och har gjort det hela natten. Så jag tänkte "Ahh te brukar funka" så jag fixade te och hoppades på det bästa. Och vad händer? Jo jag får världens hostattack i tio minuter och det blev fan inte bättre.
Det enda som är bra med idag är att jag fick en tvättid och har det ur världen. Inte för att det var jätte brådskande att få tvätta men det är ju alltid bra att ha det gjort.
Hm.. min doktor har inte ringt sen veckan innan höstlovet, mysko. Då ringde han mig konstant i typ 4 dagar. Ska ju göra någon mysko magnetröntgen och massa sådant. Sen ska jag nog om han erbjuder det igen operara magen. Är ganska trött på att se ut som jag gör och hur fan jag än försöker ger det inget resultat. Sen var det ju enda anledningen till att jag tog kontakt med dem överhuvudtaget. Och om magentröntgen visar något blir det en operation av blodkärlen vid njurarna. Fy fan vad det här känns bra. Jag är så jävla defekt. Just nu skulle jag inte ha något emot en morfin kur i alla fall.
Känner mig ganska instängd här, har mitt rum och ett kök som det snart kommer sitta massa folk i som jag inte känner för att vara social med. Och sen kommer min kära rumskamrat hem och då har man knappt rummet. Men jag vill inte tränga mig på hemma hos Robin, inte just nu när det är som det är. Om jag bara kunde radera mitt förflutna... Det skulle lösa lite grann i alla fall.
Paul tjatade om att jag skulle iväg till skolan i morgon så vi får väl se, imorse var det bara att lägga ner huvudet på kudden igen. Orkade inte komma ur sängen ens.
Och det finns massa saker jag borde göra men som jag fan inte orkar just nu.
Haha orka och dess böjningar är nog det mesta använda ordet i min blogg.
Handla skulle ju vara bra, det är ganska tomt i min kyl och sådant. Har en drös makaroner,potatismos och ris men sen är det typ slut. Det tar emot att ta sig ner till sigtuna för att handla, det gör verkligen det.
Håller på att hosta ut mina lungor och har gjort det hela natten. Så jag tänkte "Ahh te brukar funka" så jag fixade te och hoppades på det bästa. Och vad händer? Jo jag får världens hostattack i tio minuter och det blev fan inte bättre.
Det enda som är bra med idag är att jag fick en tvättid och har det ur världen. Inte för att det var jätte brådskande att få tvätta men det är ju alltid bra att ha det gjort.
Hm.. min doktor har inte ringt sen veckan innan höstlovet, mysko. Då ringde han mig konstant i typ 4 dagar. Ska ju göra någon mysko magnetröntgen och massa sådant. Sen ska jag nog om han erbjuder det igen operara magen. Är ganska trött på att se ut som jag gör och hur fan jag än försöker ger det inget resultat. Sen var det ju enda anledningen till att jag tog kontakt med dem överhuvudtaget. Och om magentröntgen visar något blir det en operation av blodkärlen vid njurarna. Fy fan vad det här känns bra. Jag är så jävla defekt. Just nu skulle jag inte ha något emot en morfin kur i alla fall.
Känner mig ganska instängd här, har mitt rum och ett kök som det snart kommer sitta massa folk i som jag inte känner för att vara social med. Och sen kommer min kära rumskamrat hem och då har man knappt rummet. Men jag vill inte tränga mig på hemma hos Robin, inte just nu när det är som det är. Om jag bara kunde radera mitt förflutna... Det skulle lösa lite grann i alla fall.
måndag 3 november 2008
Fundersam.
Jag saknar tiden då allt var lätt och vännerna fanns kvar, nära.
Jag vet att det är mitt eget fel att det blivit så här men ändå blir man lika liten och ensam när ingen svarar när man ringer. Allt har förändrats så inåt helvete och jag har helt enkelt inte hunnit med. Folk jobbar och har sig, det finns inte tid för någon som mig som bara hör av sig ibland. Men jag klarar inte riktigt av det där med konstant höra av sig och prata flera timmar i telefon. Det värsta är att det blir att jag ringer när jag är som värst, när jag känner att jag inte orkar längre.
Jag börjar undra vad jag gör här och vad det tjänar till?
Jo jag får en utbildning så jag kan fortsätta utbilda mig till det jag vill jobba med. Men stunder som denna undrar jag om jag inte hoppade på skolan alldeles för tidigt. Ett år ute på praktik hjälpte till med mycket men kanske inte allt. Jag är fortfarande skoltrött och därför orkar jag inte lägga ner tid att göra mitt bästa.
Sen all ångest, jag vet inte vad jag ska göra med den.
Den kommer och griper tag i en på nätterna och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Antagligen är det bara en sådan där berömd kris men jag vill ha bort den, nu på en gång så jag kan fortsätta leva.
Jag hade ett liv, ett liv jag trivdes med. Ett liv jag litade på men POFF så försvann det. Jag återgick till att vara en zombie ett tag innan jag reste mig och tog tag i det hela. Jag fick ett liv, ett liv jag trivs med. Ett liv jag tyvärr inte kan lita på för jag vet hur lätt det försvinner.
Tanken på att saker och ting går sönder så lätt oroar mig. Jag vill inte ha sönder det här men det känns som ju mer jag känner att jag kan lita på det och ju mer försiktig jag är med det så ramlar det i sär, bit för bit. Mitt framför mina ögon spricker allt sönder och jag vet att jag kommer stå där igen, ensam och försöka lappa ihop mig själv som ramlat i bitar i samband med livet.
Är det så här det ska vara? I sådana fall förstår jag inte riktigt meningen med att vara här.
Jag har sedan länge insett att jag inte kommer vara en betydande person för världen. Jag kommer inte lösa världsvälten,den globala uppvärmning eller bota AIDS. Så vart tillför jag något? Jag finns men jag vet inte vart jag hör hemma eller vad jag ska göra. Jag kommer inte bli något stort, någon som folk ser upp till. Jag kommer inte komma med smarta utlåtanden som folk kommer att citera. Jag är jag, en helt vanlig människa som ingen egentigen lägger större intresse i. Jag finns,andas,lever till ingen egentlig nytta.
Jag har en blogg där jag delar med mig av mitt liv, men ingen som egentligen bryr sig om att läsa. För ärligt talat, jag skriver om mig själv och hur intressant kan det vara på en skala.
För att få en betydande blogg måste man;
Jag vet att det är mitt eget fel att det blivit så här men ändå blir man lika liten och ensam när ingen svarar när man ringer. Allt har förändrats så inåt helvete och jag har helt enkelt inte hunnit med. Folk jobbar och har sig, det finns inte tid för någon som mig som bara hör av sig ibland. Men jag klarar inte riktigt av det där med konstant höra av sig och prata flera timmar i telefon. Det värsta är att det blir att jag ringer när jag är som värst, när jag känner att jag inte orkar längre.
Jag börjar undra vad jag gör här och vad det tjänar till?
Jo jag får en utbildning så jag kan fortsätta utbilda mig till det jag vill jobba med. Men stunder som denna undrar jag om jag inte hoppade på skolan alldeles för tidigt. Ett år ute på praktik hjälpte till med mycket men kanske inte allt. Jag är fortfarande skoltrött och därför orkar jag inte lägga ner tid att göra mitt bästa.
Sen all ångest, jag vet inte vad jag ska göra med den.
Den kommer och griper tag i en på nätterna och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Antagligen är det bara en sådan där berömd kris men jag vill ha bort den, nu på en gång så jag kan fortsätta leva.
Jag hade ett liv, ett liv jag trivdes med. Ett liv jag litade på men POFF så försvann det. Jag återgick till att vara en zombie ett tag innan jag reste mig och tog tag i det hela. Jag fick ett liv, ett liv jag trivs med. Ett liv jag tyvärr inte kan lita på för jag vet hur lätt det försvinner.
Tanken på att saker och ting går sönder så lätt oroar mig. Jag vill inte ha sönder det här men det känns som ju mer jag känner att jag kan lita på det och ju mer försiktig jag är med det så ramlar det i sär, bit för bit. Mitt framför mina ögon spricker allt sönder och jag vet att jag kommer stå där igen, ensam och försöka lappa ihop mig själv som ramlat i bitar i samband med livet.
Är det så här det ska vara? I sådana fall förstår jag inte riktigt meningen med att vara här.
Jag har sedan länge insett att jag inte kommer vara en betydande person för världen. Jag kommer inte lösa världsvälten,den globala uppvärmning eller bota AIDS. Så vart tillför jag något? Jag finns men jag vet inte vart jag hör hemma eller vad jag ska göra. Jag kommer inte bli något stort, någon som folk ser upp till. Jag kommer inte komma med smarta utlåtanden som folk kommer att citera. Jag är jag, en helt vanlig människa som ingen egentigen lägger större intresse i. Jag finns,andas,lever till ingen egentlig nytta.
Jag har en blogg där jag delar med mig av mitt liv, men ingen som egentligen bryr sig om att läsa. För ärligt talat, jag skriver om mig själv och hur intressant kan det vara på en skala.
För att få en betydande blogg måste man;
- antingen göra en Blondinbella och skaffa en layout med bilder på sig själv, härma en modebloggar och skriva om hur full man blev i helgen eller något annat betydande för samhället.
- Eller så är man känd, men inte så känd som man vill vara. Man får inte den uppmärksamheten man tycker att man borde ha. Så man skriver i en blogg om hur man tar hand om sina barn och att man vikt ut sig och ångrar det.
- Vara politiker, jag förstår inte vad som gör de bloggarna så intressanta men folk läser dem.
14 och problemlöst nästintill.
lördag 1 november 2008
Då var det lördag och man sitter här med tvn på framför sig och bara väntar på att Robin ska komma hem så man får något att göra, eller i alla fall sällskap. Vaknade idag och hade skit ont i halsen, frusen och en näsa som inte gick att andas igenom. Så det har inte blivit så mycket gjort här, men disken är borta i alla fall.
Aja Robin ringde för ett tag sedan och undrade vad jag tyckte om för godis och talade om att han kommer hem kring fem så snart bara en timme kvar. Fryser fortfarande, blä. Hm... Vad ska man hitta på? Känner inte för att spela mer Texas Hold 'Em och det är inget av värde att se på tv. Vad meningslöst allt blev att kännas...
Kanske skulle man lägga sig ner och sova en stund? Haha fy fan vad jag är uttråkad.
Aja Robin ringde för ett tag sedan och undrade vad jag tyckte om för godis och talade om att han kommer hem kring fem så snart bara en timme kvar. Fryser fortfarande, blä. Hm... Vad ska man hitta på? Känner inte för att spela mer Texas Hold 'Em och det är inget av värde att se på tv. Vad meningslöst allt blev att kännas...
Kanske skulle man lägga sig ner och sova en stund? Haha fy fan vad jag är uttråkad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)