Bitter moraltant.

Jga tror det har gått så illa att jag har blivit en bitter moraltant. Som sagt är fröken Olsson här och sedan i Onsdags också Rr. Visst det är jätte kul att de tycker om varandra vilket typ var syftet med att de kom samtidigt. MEN!! Nog trodde jag att båda två var vuxna nog att visa lite hänsyn och respekt för mig och Robin. Nej det tog inte långstund innan de låg i deras säng och hade tungorna i varandras halsar och var halvvägs in i en porrfilm. Jag ignorerade dem en stund och så kom Charlie och de slet sig faktiskt från varandra en stund. Så ja, kvällen gick och jag kröp i säng och de andra ganska snart efter. Men fick man sova så man skulle kunna kanske orka upp dagen efter? Nej för där låg dem och rengjorde varandras tonsiller grundligare än tanterna i Rent hus städar. Jag föröskte ignorera dem, jag proppade mina öron fulla med bomull men ljudet av dem rullandes och halvt ingångna i ett samlag trängde igenom och tillslut fick jag ett bitter moraltants utbrott och slängde mig upp ur sängen skrikandes och ut för att röka och försöka bli samma glada trevliga Sara som aldrig säger vad som irriterar henne. Men det funkar inte så, jag kan inte hålla på och bara vara tyst och acceptera allt. De visste att jag och Robin skulle upp tidigt och de hade känt varandra i en halvdag. Sen väger ju faktumet att de är här på besök ganska tungt. Inte fan skulle jag åka hem till någon och ligga och torrjucka med Robin, det är för hänsynslöst.
Fröken Olsson kom ut efter mig och undrade vad de var och jag,fortfarande som en bitter moraltant, fortsatte skälla samtidigt som jag skakade av kylan. Det funkar liksom inte. aja de slutade och jag somnade tillslut.

Alltså tänkte jag att de skulle ha skärpt sig igår och fatta att man inte håller på som de gör. Men nej, självklart inte. De gjorde precis likadant heeeela dagen och vid halv ett i natt fick jag ett mildrare bitter moraltants utbrott. Halv ett på natten!!! Hur svårt kan det vara att förstå att man inte håller på som de gör när folk ska upp tidigt dagen efter? Jisses alltså.

Idag vaknade man och var genomförkyld. Med två porrade ungar liggandes vid fotändan av min säng. Jag ville bara springa ut och inte komma tillbaka mer. Lyckan idag är dock att båda två åker till Rrs mamma inne i stan och stannar där över natten. Kanske får man lite lugn och ro.

En annan sak jag inte riktigt förstår är hur Fröken kan handla som hon gör. Hon klagar på att hennes andra vänner säger att hon är diverse nerklankande saker med killar. Helt plötsligt förvånar det inte mig om man efter att ha träffat en person för första gången en halvtimme innan man halvt hamnar i säng med denne. Visst de "pussas" bara men vad ger der för intryck? De har pratat i telefon och så några månader men herregud! Jag hade pratat med Robin i fem år och gjorde absolut inte så när vi sågs för första gången. Ibland måste man se sig själv utifrån ett annat perspektiv. Man ser alltid sig själv som oskyldig och som att man gör rätt. Men andra ser inte alltid den sidan, andra ser de fula verkligheten och värderar sakerna man gör på ett helt annat sätt. Jag säger inte att de andra vännerna hon har gör rätt i att säga sådana saker då de själva har varit precis lika eller till och med mer själva, men jag förstår varför de kanske kan tycka det.

Jag tycker verkligen om Fröken som vän och vill henne inget ont alls. Jag är verkligen glad att hon har hittat någon som hon gillar. Men jag kan ju inte direkt påstå att jag vill vara med dem båda samtidigt igen. Och absolut inte ha de här samtidigt om det inte tar och växer upp en aning först och börjar visa hänsyn och respekt. Jag vet också att fröken ifråga kommer att läsa detta och ta åt sig och jag jag antagligen kommer förstöra en lång vänskap men på något sätt måste jag få ut allt. Jag vet också att jag borde ta det här dirket med henne men jag klarar inte riktigt att säga allt rätt i anskitet på någon för jag känner mig så extremt elak. Samtidigt kan jag inte bara sitta och hålla käften och låtsas att allt är okay för mig, för det är det inte. Jag har mitt sett att se på hur man uppför sig när man är på besök hos någon och kanske överstämmer inte det med vad andra tycker. Kanske är det bara så att jag har blivit en gammal bitter moraltant men vad ska jag göra åt det? Vuxenlivet är inte alltid lätt och att lämna sina tonårsfasoner är inte något som händer i en handvändning.

Dessutom har jag ju nu konstaterat att det inte var för min skull fröken åkte hit...
Hela tiden har kretsat kring den mysitiska pojken och väntan på att han som prins Charming kommer in ridande på sin vita häst och räddar henne från oss vanliga,tråkiga, halvt vuxna människor. Inte så oväntat men ack så besviken man blir när man får veta att man blir ratad för en pojk.

Aja jag för väl önska alla där ute en trevlig helg. Själv ska jag vara bitter och ligga i sängen hela helgen.

Now fuck off.

Medelmåtta.

Jag har alltid fascinerad över folk som kan något speciellt, de som är duktiga på något. Jag, som alla andra människor, vill också vara duktig på något - något som utmärker en själv. Men precis som de flesta andra av oss tillhör jag medelmåttan. Jag är inte speciellt mycket smartare än andra, högskoleprovet summerade 0,9, matte kan jag men inte mer eller mindre en de flesta andra, skriva? javisst annars vore skolan helt onödig men det är inte något som är "Wow!! kolla så bra hon skriver", Sjunga gärna men inte bra, idrott har aldrig varit min grej, ridning mjaa intresset för tävling försvann.

Så vad ska man säga? Jag är medelmåtta. Det finns inget som är utmärkande med mig eller min karaktär. Det är inga stora bedrifter man ser när man googlar mitt namn, man hittar hit och till diverse andra sidor jag är medlem på. Den enda utmärkelsen jag har fått är väl att vara en av Storåskolans främsta kvinnliga matematiker i åttan och det endast för att vi var nästan det enda kvinnliga laget med i tävlingen och hade cirka 20 poäng mindre än det vinnande herrlaget.

Jag är helt enkelt som de flesta andra trots min önskan att sticka ut med åminstonde något.
Störst av allt skulle jag ju vilja skriva en bok eller något som blir publicerat och inte bara för byrålådan. Jag vet inte hur många påbörjade "böcker" jag har men som jag sedan tappat suget av att fortsätta med för att jag tror att de inte kommer att bli bra. Kanske ska man skita i sitt eget tycke och ge dem en chans? Satsa allt och ta kommentarerna med en inställning som "ja jag har alla fall försökt, gör om och gör rätt".

Men men imorgon kommer Fröken Olsson och livar upp min vardag i en vecka. Ska bli så kul! Saknar henne nå enormt.

Uppsala, helt okay faktiskt.

Ja nu har man varit ett par gånger till Uppsala och det känns helt okay faktiskt. Träffa några trvliga människor och hunnit börja fundera på hur lång en vanlig rapport är om en minirapport är 11000tkn (5 A4 typ). Tråkiga är dock att jag måste gå upp så förbannat tidigt för att komma dit till kvart över åtta. Halv sex är inte mänskligt. Men hur som helst, jag ser positvit på det nu och tror att det kan bli riktigt kul. Fasar dock för våra muntliga presentationer, det är som sagt inte min grej men jag ska försöka utan att springa ut där i från.

Idag hade jag ledigt och det var underbart med tanke på att jag inte sov mer en 1-2 timmar igår och var uppe 05:30 för att hinna till skolan. Så idag blir det att sova tidigt och kanske knapra några valerina för det är samma tid som gäller i morgon.

Sen är det helg! Och det ska bli så skönt. Och vet ni, vet ni? Fröken Olsson kommer nog då :D
Efter det kommer en vecka med fyra dagar i skolan.

Men men I like it.

In loving memory.

Första gången jag så den lille busen var han bara ja, sisådär 4-5 år gammal. En vanlig liten pojke som frågar mycket,tjatar,busar och leker. 2-3 år senare bor vi i samma lägenhet och ibland går han mig på neverna fast han i andra stunder kan vara världen snällaste. Oj så han älskade kladdkaka om jag hade bakat den. Även om han ibland gjorde allt för att driva mig till vansinne var han ändå som min alldeles egna lillebror. Syskonkärlek kan man kalla det. Som den gången han drämde en minigolfklubba på min redan onda stortå. Jag minns så klart den gången du grubblande kom och frågade i fall jag var din storasyster nu när min mamma och din pappa flyttat ihop och självklart svarade jag att du fick se mig som din storasyster för att jag såg dig som min lillebror. Sedan en dag för exakt 6 månader sen fann han inte längre. Änglarna hade kommit och hämtat honom upp till hans farmor och farfar och anda nära och kära som inte längre fanns på jorden. Vi miste dig och ändå inte. Även om du inte är med oss fysiskt, som kött och blod, så finns du alltid med oss, vart vi än är och vart vi än går.

Vi har dig fortfarande hos oss men inte på samma sätt som förut bara.

Visst önskar jag att jag hade fått krama dig sista gången vi sågs, riktigt hårt och tala om att du var min lillebror även om vi inte bodde i samma hus längre. Men jag kunde inte det för jag visste inte vad som skulle ske tre månader senare. Men jag vet att du vet mycket väl all det där och att du har kramat mig fler gånger om sedan du flyttade från jorden. Och det hjälper mig i svåra stunder.

Jag saknar dig lilla J.

Uppsala, käpprätt åt helvete?

Jag vet inte vad jag ska göra riktigt nu. Dagen har varit hemsk med tågförseningar och idiotiska avgifter för att komma upp och ner till upptåget på Arlanda. Så vad ska man göra? Mitt nya UL/SL kort funkar inte att ta sig till Uppsala med, smart va? Spenderat så jävla mycket pengar idag så det är fan inte klokt. Tåg,taxi och mat, japp vänner jag kommer att bli ruinerad.
Lägenhet att hyra ut till mig i Uppsala för en hygglig summa? Nä trodde inte det.

Jag är på vippen att ge upp allt. Vet inte om jag ska ta mig in till välkomst grejset imorgon eller om jag ska ligga under täcket och gråta ögonen ur mig. Varför kan jag inte bara få ha lite flyt någon gång?

Senaste året har bara varit käpprätt åt helvete och detta år ser inte ut att ljusna mycket det heller.

Nej nu ska jag fundera över livet och om man ska ge upp eller inte.

Hämnd 1.347

Eftersom min käre vän verkar lida av ordbajs så måste jag ju ge tillbaka och hitta på mer skit hon har gjort under våran beskantskap.
Som tex;
skrikit "Jävla fittgubbe" till vår stackars bildlärare.
Förlorat oskulden med en vän liggandes bredvid i sängen.
Fiser så att täcket fladdrar.
Drömmer om fiskpannetter och gräddfilsås.
Ringt runt till folk och sagt att deras gravstenar är färdiga.
Gått klädd i rosa tyllkjol,converse och tiara på en skolbal.
Lyckades sätta på sig exakt likadana kläder som mig första dagen i sjuan.
Kollat på big brother.
Stått och druckit cider under ett cykelställ utan för konsum.
Misshandlat mig med en hårspraysflaska.
Mobbat tyskar som varit på besök.
Ritat penisar på skoltavlan.
Haft sex med en människa med 4 cm snopp.

Ja, denna människa är ju otrolig ;)

Hämd 1.2

Det var en gång en liten flicka som studerade i Vänersborg.
Hon var ute och festade med några vänner och blev lite på lyran. Hon och hennes vänner hittade en trevlig karl som de börjar pussa på i omgångar.
Nästa vecka i skolan upptäckte de att det var en ny lärare i skolan och nog fan var de den trevliga karln ;)

Appropå fingrar på fel ställe.

Nu är det så här att jag har startat ett krig med kära fröken Olsson (www.twistad.blogg.se) för att hon är lite taskig mot mig. Så här kommer min hämnd.

Kille under samlag till kära fröken Olsson.
Sticker fingret i rumpan på henne och säger;
-Jag vill ha barn med dig.

Så fröken Olsson min hämnd är gjord och jag tror att jag kommer sova riktigt gott i natt.

Förövrigt är Uppsala Universitet dumma. Uppenbarligen börjar jag nu på torsdag och ska ha en registreringsblankett med mig som de ska ha skickat hem till mig men troligtvis glömt. Så nu vet jag fan inte vad ska göra mer än att terrorisera syon i morgon innan jag åker hem till min kära Robin och myser.

En natt på akuten.

Nu har jag och Jessika varit med om nästa allt. Igår/inatt satt vi och spelade kort och pratade med Rr när jag fick hemskt ont i magen (på ett underligt sätt som jag brukar få med några års mellanrum) Så hon tog sin roll som undersköterska och skickade ut mig i köket för att ta Ibumetin och se om det blev bättre innan hon betsämde sig för att köra in mig till akuten. Så snäll som jag är gjorde jag som fröken Olsson sagt, vetandes att skiten inte skulle hjälpa och att de på akuten inte skulle veta vad det var som så många gånger tidigare.
Så vid ett drog vi oss in till Linde och akuten. Där möts vi av en otrevlig manlig sköterska som kolla på mig och säger "Jaha och?" jag dra igenom mitt problem och blir sittandes i väntrummet innan de ropar på mig för att lämna prover.
Doktorn kom och undersökte mig, en kvinnlig tack och lov. Skrek rätt ut när hon klämde på magen.
Aja det hela slutade i alla fall med att jag fick en intramuskulär diklofenak spruta och blev hemskickad med ordern att käka alvedon och komma tillbaka idag. Ni som aldrig fått en intramuskulär spruta, var glada! Jag har så ont att jag håller på att dö :P
Och nej jag åkte inte tillbaka idag för att lämna nya prover. Det kändes helt onödigt då det hade gått över.
Klockan var tre när vi kom ut från akuten och jag somnade glatt halv fem. Vaknade vid tjugo över tio och är lagom trött.

Imorgon åker man hem till Robin och jag kan äntligen få njuta av mitt Voddler :D

Ännu en förändring i livet.

Igår tog jag det extremt svåra beslutet att lämna någonting som betyder så mycket för mig.
Fanny ska få köpa min älskade Rappe. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att han inte kommer vara min längre. Fast egentligen har han inte varit min på fyra år. Han och jag har varit med om så mycket min lilla pålle. Men eftersom Fanny ringde i oktober eller något och frågade om det och att jag nu ska börja i Uppsala gjorde beslutet lite enklare. Om jag skulle ta honom med mig skulle jag få välja mellan att köpa mat till mig eller till honom, och självklart skulle jag spendera alla mina pengar på honom. Det funkar inte alls nej. Hur som helst kommer han fortfarande finnas i mitt hjärta och alla minnen kommer ju inte att försvinna. Dessutom får vi ju komma och hälsa på honom, eller ja det är ett krav jag ställde för att gå med på att sälja honom.
Har inte hört något från Fanny än men hon la till mig på facebook så hon lär väl ha läst mitt sms.
Hjärtat gör ont men han har det bra.
Än en gång lämnar jag en del av mitt förflutna bakom mig. Verkar lite som att strömmen av saker som betyder något har börjat ebba ur och blivit till en sinande liten bäck.

Det är måndag idag och på onsdag åker jag hem till Robin, hem till mig?
Kallt och jag längtar efter en dusch.

Peace out

De kom och de gick.

Jessika och hennes vänner var här en stund vid åtta, och gick lika snabbt igen.
Jag är ingen människoperson alls, kanske för att alla bär med sig så fruktansvärt mycket negativ energi, men en sak jag absolut inte tål är fulla människor. Människor som dricker och bara tenderar till att prata för mycket,för ofta och för högt. Jag vill bara slå dem eller något. Så skönt var det när de lämnade husét och jag gick in i min vanliga tysta,stilla och rofyllda verklighet. Kanske är det bara jag som är cynisk,irriterad och på allmänt dåligt humör.

I alla fall kvällen fortlöper och jag vet inte vad jag ska göra med den riktigt. Helst av allt vill jag bara lägga mig ner och sova för den här dagen kan ta sig i häcken. Lite nedstämd och ledsen. Ingenting finns kvar längre. Och det är fel att säga för allt finns kvar, allt som funnits de senaste åren bortsett från en och annan. Kanske är det för att den där hemska milstolpen närmar sig, den där dagen då det gått ett halvår sedan jag och alla andra förlorade en helt underbar liten pojk med ett så stort hjärta. Kanske är det för att alla verkar vara så upptagna av sina egna bekymmer och intressen och jag är för snäll och lyssnar,stödjer och resonerar med dem utan att nämna mig själv.

Press,stress och funderingar.
Hur fan ska allt bli?
Vad händer om Robin flyttar till Kalmar och jag bor kvar i Uppsala? Kommer det att funka eller kommer mitt hjärta slitas ut?
Framtiden, usch vad jag hatar det ordet.

Jag fryser fast jag verkligen inte borde göra det för det är faktiskt 20 grader inne på mitt rum.
Håller väl på att bli sjuk antar jag eller något annat trevligt.
Fick min vinterjacka idag i alla fall.

Januari usch.

Karl är hemskickad, Jessika är borta och leker med små pojkar.
Jag ligger ensam i min säng och försöker komma på något att göra. Det är inte så lätt som det låter. Jag har plöjt igenom aftonbladet,alla broschyrer jag fick av Uppsala, tvättat och plockat ordning här på rummet. Men ändå finns det tillräckligt med tid kvar, innan jag kan gå och lägga mig vid en accepterad tid, till att göra ingenting. Dagen har varit hemskt lång.
Gick och la mig sent efter att ha spelat massa kort med fröken Olsson och varit övertrött lite för länge. Vaknade kring halv tolv och var död fram till alldeles nyss. Det här är inte riktigt min grej egentligen.
Blir väl att fixa naglarna eller nått.

Januari är en dålig månad. Kall,mörk och snöig fy fan alltså.

Mitt 2009

Januari
Skolan sätter igång igen och Frida träder in på Sigtuna Folkhögskola och förgyller vår vardag.
Här diskuteras vilt om sex,karlar och politik. Mamsen flyttar till Garphyttan. Frisör jävlen klipper mitt hår helt åt helvete.
Robin pratar med en mystisk man i hallen när han sover. Utgång med Sompo. Jag och Jessika såg Twilight :D

Februari
En heldag på akuten efter en magnetröntgen med sessans förlovning på tvn. Väldigt tråkig månad. Åker hem till mamsen och hälsar på.

Mars
Åker hem till mamsen ännu en gång. Sträck läser sista Twilight boken och dör lite grann. Någonstans i Sverige går en man runt med ett blåöga. En väldigt ångestfylld månad. Sonya blir 23.

April
Jag blir 19. Läckan flyttar in en stund hos mig och Robin. Mamsen opererar sin hand och jag åker hem till henne. Magsjuka.Linda, Kai och barnen är hos mamma och Åge och firar påsk med oss.

Maj
Misshandel,flytt, Dublin och skolan slutar inför sommaren.

Juni
Robin och jag är hemma hos mamsen i hennes nya lägenhet. Umgås med Jessika och Emma. Spenderar kvällarna på en badplats.

Juli
Johannes dör.
Linda,barnen och Trine kommer till Åge. Jag och mamma flyttar också in hos dem för att vara stöd.
Hela månaden ägnas åt att gråta sönder ögonen.

Augusti
Begravningen.
Kolla på stjärnorna på kvällen.
Gråta ännu mer. Få lillebrors nalle.
Skolan börjar igen. Träffa Frida och Paul känna tomheten efter Sonya. Träffa nytt folk.

September
Känna att ett och ett halvt år på folkhögskola räcker gott och väl för mig.
Mycket funderingar och saknad.

Oktober
Mamsen flyttar in i sitt nya hus och jag möblerar om och byter rum.
Massa tankar och funderingar.
Saknad.Irritation
Träffa Sompo som kommer på besök från London.

November
Få besked om att sluta till jul och en trea i studieomdöme.
Julklapps noja till Linda och Barnen.
Svinis.

December
Komma in i Uppsala.
Besöka Uppsala med Frida.
Julafton hemma hos mamsen för första gången med släkten och Robin.
Sluta skolan :D