Jag måste ta tag och rycka upp mig, vad fan är det som händer?
Noll i motivation och koncentrationen sviker. Jag borde göra skolarabetet men istället flyr jag hit för att inte känna att jag bara sitter av min lediga tid. För det här är ju viktigt, eller inte. Än en gång så sitter jag här, en måndag.

Min helg, jorå den var skaplig. Överlevde tristessen i fredags genom och ägna kvällen åt att glo på film och senare krypa ner i sängen vid halv elva. Lördagen åkte jag till Robin. Han orkade inte gå på stan så jag stack till honom när han kommit hem. Där fanns också Rr och Niklas. Så de varvade med att spela Cs 1.6 och senare lirade vi lite Texas Hold 'Em. Charlie kom förbi med sina marker och försvann sedan i väg med några andra vänner. Robin,Rr och Niklas blev lite små tjuriga på Charlie då han tjatat på dem att komma och sedan bara skiter i att träffa dem.

Och nu tappade jag koncentrationen och började pyssla med något helt annat.
Det här funkar ju inte i längden. Har engelskan kvar idag men jag vette fan om jag orkar gå på den. Paul kommer inte att komma på den heller och ja, då sitter jag där i 1 ½ timme utan att göra något alls i princip. Säkert får vi någon "jobba i par" uppgift som alltid och då jag jag helt plötslig jobba med någon som jag a) Inte tycker om b) någon jag inte känner. Det kommer inte att gå, jag kan inte jobba med människor jag inte känner och absolut inte med sådana jag inte tycker om. Jag funkar inte på det viset. Allt blir så hemskt jobbigt helt plötsligt.

Jag känner mig inge pigg alls idag för den delen heller. Igår hade jag en stunds "fy fan vad allt känns piss" blev deppig och nere. Det hänger kvar lite av det en och ja, jag funkar inte då. Dessutom vet jag inte vad jag ska göra senare idag om jag ska till Robin eller om jag blir sittandes här och uggla.

Och så till mamma när du läser det här och blir nervig. Jag klarar mig, jag har tagit mig igenom mycket värre saker än det här ensam.

En ode till tristess.

Är det tillåtet att ha så här tråkigt? Att ha så tråkigt att man skulle kunna gå och lägga sig för att ha något att göra? Det borde inte vara det.

Sen att jag är skit trött utan anledning är något som förbryllar mig. Jag förstår inte varför, för jag har ju sovit ordentligt.
Största frågan just nu, när kan man lägga sig utan att verka som världens tråkmåns?
Jag har verkligen inget annat att göra. Ja, läxor men mitt huvud är inte med mig idag.



Och i morgon ska man pallra sig upp vid åtta och slänga i tvätten, hur i hela friden ska jag orka det? Men när den är klar ska jag i alla fall in till Stockholm och träffa Robin

Jag är verkligen sämst på att sysselsätta mig. Det känns som om jag gjort allt man kan göra, lagat käk,färgat håret,spelat Cabal,rensat på datorn, glott på tv osv. Jag orkar inte gå och sätta mig framför tvn i köket med massa annat folk. Det är som vanligt, jag passar inte in. Och jag orkar inte bry mig om att prata med folk för att jag inte känner behov av att lära känna dem. Det finns liksom ingen som jag känner att jag skulle vilja ha kontakt med alls. Jag hälsar och ler om jag ser dem mer än så är det inte och kommer aldrig att bli. Den mörka sidan av att vara Sara. Jag förstår inte riktigt mig på människor som bara hoppar på andra och pratar och är "jätte trevliga" utan att ha en minsta hum om vilka dem är. Men det är väl antagligen bara jag...

Så ja, jag färgade mitt hår idag.
Nu har jag femtioelva olika blåa och gröna nyanser istället.

Det är ju najs...

Här skriver man inget på några dagar sen skriver man massor på en och samma dag.
Tjaaa... jag drog mig ner till Sigtuna, ringde Robin och hörde vad han höll på mig (Han bad mig ringa ^^), handlade och åkte hem. Ja först så kan ju tilläggas att jag tappade ut alla mina kort framför bussen när den kom, det var ju lagom kul. Aja väl hemma upptäcker jag att mina nycklar snällt ligger kvar inne på rummet.
"jaha" tänkte Sara det går ju att komma in med koden också, men icke sa Nicke och ingen satt nere vid datorerna.
"Detta var ju skoj" muttrade en lite surare Sara.
Som tur var kom det en annan som också glömt sina nycklar men som kände folk som bor längs ner i Västergården som han tvingade öppna åt oss. Så Sara traskar lite glader upp för alla dessa oändliga trappor och till sin stora gäldje upptäcker hon att hennes rumskompis för en gångs skull lämnat boet och snällt låst efter sig.
En arg Sara muttrar massa fula tyska fraser och en snäll själ som antagligen känner rumskompisen Sara talar snällt om att hon var borta på stiftelsen och skulle komma om tio minuter.
Den Saran som blivit utelåste går ut och röker, lägger nogrant något i mellan dörren så den inte åker igen så hon blir ståendes utanför igen. Sedan ringer hon sin kusin och beklagar sig. Lyckligtvis blev inte rumskompisen Sara överkörd eller något annat otrevligt på vägen tillbaka från stiftelsen så hon låser snällt upp dörren och släpper in den lite mer irriterade Saran.

Usch vad jobbigt det var att skriva om sig själv när min rumskompis också heter Sara.
Men hädan efter ska jag sy fast nycklarna i mig när jag går någonstans. Jag har redan sovit på en parkbänk i sthlm en gång och that's enough! Iofs var ju det inne i stan typ men men... det var i typ novmber och skit kallt för er som bryr er.

Jag saknar Robin, redan...
Men när han kommer hem så ja, bosätter jag mig där och vägrar gå därifrån? Haha, han skulle bara bli glad, han har ju sådana tankar och förlovning :O
Här kör vi allt på en gång så är de gjort. Och tro det eller ej men min kära mor är faktiskt posetiv till det där (lite skeptiskt till inflytten då om det skulle hända något så har jag ingenstans att bo). Men vi får väl se hur det blir med allt...
Hur som helst så är han den vettigaste karl jag haft, trevlig, omtänksam och underbar *ler*

Nej om man skulle ta och krypa ner i den smala ensama sängen och dra det stora, rymliga täcker över huvudet och krama sig själv god natt snart. Jag är helt slut, as usual.

Nu var det ett tag sedan man skrev, haha hela tre dagar typ.
Jag har inte gjort mer än vanligt (dvs suttit hos Robin,umgåtts med Robin och varit i skolan).
Just nu funderar jag på om jag ska vara onyttig och köpa nått att knapra på eller om jag ska sitta här och inte göra något alls. Vette fan om jag orkar ta mig ner till Sigtuna, jag vet jag är lat och jag erkänner det. Men tanken tar liksom emot, det känns ganska så onödigt men det ger mig något att göra en stund nu när jag har tröttnat på att spela Cabal för idag.

Robin är med Rr, för i morgon är det Rr's pappas begravning och så stannar Robin hos Rr's mamma tills på lördag och jag har fan ingen aning om vad i helsike jag ska göra efter skolan har slutat i morgon! Men på lördag ska jag i alla fall in till Stockholm och träffa Robin. Han ger sig sjutton på att han ska köpa ett par kängor åt mig i julklapp och jag tycker han kan spara sina pengar och göra något kul för dem men han vägrar lyssna på mig! Och det där blev en jäkla lång mening. Sen ska jag tvätta på lördag, upp och hoppa klockan åtta på morgonen.

Att jag egentligen skriver är för att jag inte ska ha tid att skriva svenskan som jag borde göra, men den är så hemskt tråkig. När jag skriver nu så är jag ju fullt sysselsatt men något helt annat som är mycket mer viktigt (eller inte) men det känns bättre i alla fall än om jag skulle typ sitta rätt upp och ner och inte göra något. Men för en gång skull är svenskan det enda jag har kvar att göra, allt annat är liksom finito. Fan alltså jag är faktiskt lite stolt över mig själv.

Hm... nu börjar klockan snart närma sig buss avgång och jag har inte bestämt mig än, ska jag eller ska jag inte? Svår fråga. I ju för sig får jag pengar nästa vecka och det finns ju redan en del kvar från förra studiebidraget (som jag för övrigt fick i juni). Gaaah! Beslutsångest är inte kul för fem öre alltså.

Min rumskompis har flytt fältet ut till köket tror jag, skönt att få sitta och skriva i fred. Ibland känns det som om hon sitter och läser över axeln på mig, fast dte är ju inga större problem för jag är ju fan aldrig här. Dessutom om det är så intressant attl läsa min blogg är det ju bra, det är ju meningen att folk ska läsa den. Inte för att jag tror att det är någon som gör det egentligen. Folk skummar förbi och kastar ett öga antar jag, de bryr sig inte värst om vad den där knäppa saken har att skriva. Oftast så är det ju inget intressant heller för den delen.

Nä fan om man skulle ta och kolla hur bussarna går hit igen, jag åker nog ner och är onyttigt i alla fall.

Så man överlevde helgen i Örebro med, helt otroligt.
Fredagen spenderade vi mesta dels med att sitta i diverse färdmedel tills vi kom till Linde vid halv sex typ. Där fick jag reda på att Becka inte var på stan utan festade hos Rodney, så vi käkade och drog oss ut till Gusselby. Var där i typ en och en halv timme sen ringde jag morfar och han kom och hämtade oss. Både jag och Robin var as trötta så vi satt och pratade en stund med mormor och morfar innan vi gick och la oss.

På lördagen åkte vi in till Örebro och bosatte oss hos mamma och Åge.
Vi träffade Fie och hennes nyförvärv Ramin en liten stund och pratade skit.
På kvällen åkte vi och handlade och hyrde film som vi ägnade större delen av natten åt att kolla på. Lagom trötta söndag morgon och åkte hem vid ett, stannade i stan och gick på Blue Fox, åkte till Märsta och jag fick vänta en timme på bussen ut hit till Sigtuna. Men jag var bara hem och vände, satt hos Robin och glodde på tv hela kvällen.

Idag är det ju måndag och det innebär ju 4 timmars hål som jag håller på att fördriva.
Jag har färgat mitt hår igen men det blir fan inte ljusare, vad är det för fel? Jag kan ju inte gå runt och se ut som mosade morötter i skallen! Snart så häver jag i min blåa färg och hoppas på det bästa. Orkar inte hålla på och torka ut håret utan resultat, iof har jag inte kollat hur det blir när det är torrt, kanske har det blivit någon nyans ljusare.

Nä nu ska man typ packa upp och få på sig kläder igen, vinke vink!

Jahaja
Nu sitter man hos Robin och har gjort det ett bra tag, han står i duschen just nu efter att jag fixade till hans hår.
Så humm...
Imorgon åker man, jag är fan rädd för att komma tillbaka dit. Alla tankar,minnen och skit kommer säkert komma tillbaka och jag vet inte om jag orkar det. Men det måste ju gå, på något vis. Mamma bor ju där och alla minnen finns ju inuti mig hela tiden, det gäller bara att tänka på annat och försöka förtränga allt. Hoppas verkligen jag pallar det här, jag vill inte ramla tillbaka till den där skiten igen. Jag har det ju faktiskt bra nu, jag mår bra, trivs och har vänner.
Naj nu kom han ut ur duschen, ska vara social.

I morgon sticker man tillbaka till linde en sväng och träffar Becka och diverse folk för att på Lördagen dra sig till Örebro och hälsa på mamma. Jag har precis packat färdigt och funderar på om man ska dra sig till Robin fast han inte har slutat än. Fast iof har han slutat när jag kommer dit. Borde egenligen smsa och fråga om det går bra eller så väntar jag tills han hör av sig typ.
Jag är helt slut på något underligt sätt, jag borde inte vara det för jag har sovit och jag har haft sovmorgon idag.

Visst fan han ska ju gymma idag med så det tar ju ett antal timmar innan han är färdig och hemma, Damn! Vad i helvete ska jag göra tills dess? Jag har typ stressat runt med packningen för att få den färdig och hittat grejorna som måste med sen kommer man på att han inte ens kommer att vara hemma på ett jävla tag, kul.

Lägga sig och sova?
Fan då.
Vad jag skulle behöva göra är att räkna typ 10 sidor matte som jag inte orkat med, fixa med svenskan och skriva om min lyckodag. Det är faktiskt det enda jag har kvar. Engelskan idag gick inge vidare förresten, vi som inte hade gjort det vi skulle fick snällt göra våra läxor, men nu har man ju dem gjorda i alla fall. Allt annat är ju inte brådskande, eller ja matten men vem fan orkar med Pythogoras sats och allt vad det heter.

Jag tror jag är hungrig =/
Undrar om det är tomt i köket, orka träffa konstiga fritidsledare,församlingspedagoger, konststuderande och foto typer.

En kort uppdatering eller något.
Jag har nästan mer tråkigt nu än innan, läskigt.
Första natten sen i Onsdags jag kommer sova här, det kommer kännas konstigt och tomt, men det får ju gå det med antar jag.
Ska snart uppsöka den där saken vi kallar säng, det ska trots omständigheterna bli ganska skönt.
I morgon när man är ledig ska man försöka sova länge, men jag kommer antagligen bli väckt vid sex för min rumskompis ska upp då och hon har klockradion ställd, den låter som fan.
Fast hon åker hem i morgon och kommer inte tillbaka förrens på tisdag typ.


Nä, Godnatt.

Fy fan vad jag har tråkigt just nu, jag har gjort färdigt två av det mest brådskande skolarbetena, och nu har jag ingen vidare lust att sitta och plugga då jag höll på med läxorna i typ 2 ½ timme eller något i den stilen.

Här är det tomt och jag känner mig äckligt rastlös.
Självklart så skriver Robin nu, när jag klaga på hur tråkigt jag har det för alla som känner för att läsa det här. Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på att göra, att bo på ett internat, finns fan inget att göra och man ser skolan så fort man kollar ut genom fönstret.

I morgon är det den där lyckodagen och jag har fortfarande ingen aning om vad fan jag ska göra.
Jag borde åka till Märsta och fixa en remsa och blondering för jag orkar inte se ut så här i skallen längre. Men sen då? Det går ju på en timme, ska jag typ springa om kring där och vänta på att Robin slutar eller ska jag dra mig tillbaka hit och kanske senare få åka iväg igen?
Vad jobbigt allt ska bli nu då.

Måndag och jag har hål, det var nu jag skulle sitta och göra massa saker så jag hade det klart. Men jag skjuter upp det tills efter skolan då jag ändå inte har något annat att göra, dels för att jag är så inåt helvete trött och dels för att orken inte riktigt finns. Jag vet att jag borde men motivation måste man ju ha också, just nu ser sängen väldigt lockande ut.

Rr kunde inte sova igår, vilket jag förstår. Så han flummade runt och hade sig några timmar när vi hade lagt oss. Vi hade nattliga samtal ute i kylan när vi rökte, hemskt hur genomskinlig man är egentligen. Men ja tillslut somnade man gott i en varm säng med en sötnos som höll om en typ.

Så det är väl offentligt nu, jag har gått och gängat mig med Robin, efter fem års vänskap.
Det känns bra, annorlunda och lite konstigt. Men jag tycker ju om honom...

Jag börjar bli hungrig och det är verkligen inte likt mig, vad fan ska man käka?
Känner inte för att göra något avancerat precis och så tycker jag inte om när det är folk i köket, man känner sig så utittad på något vänster, jag får väl smyga mig ut och kolla om det är några där. Jag är inte riktigt som man ska.

Sen har man engelska vid kvart över två och det ska ju bli kul, eller något.
Nej nu ska jag fan fixa käk.

Nu sitter jag här en söndag igen och väntar på att tvätten ska bli färdig så jag kan komma här ifrån någon gång. Jag har typ varit hemma drygt två timmar och är redan less på det.
Handlade på Willys i Märsta idag för ovanlighetens skull, endast för att jag trodde att de hade silvershampoo men nej då inte hade dem det. Men men jag skulle ju ändå handla så, dessutom är det fan så billigare där än i Sigtuna på ICA.

Så ja, varit hela helgen hos Robin vilket ni säkert kunde räkna ut.
I fredags hade vi någon flummig konversation om att jag skulle flytta in hos honom, dels för att det skulle bli billigare för mig och för att det skulle vara kul (Jag bor ju redan där mestadels av tiden). Men ja, jag har ju bara träffat honom i snart en månad och skulle det skita sig vet jag inte vart jag skulle ta vägen. Så det är inget alternativ i dagsläget i alla fall, sen behöver jag ju veta exakt vad han vill med oss. Men jag fick typ en nyckel till hans lägenhet i alla fall så jag kan komma in när jag vill typ, haha att han vågar egentligen.

Det är drygt att vänta, men jag vill ju ha torra kläder så det är väl bara att bita ihop.
Men om typ en timme räknar jag med att sitta på bussen igen.
Rr skulle komma och sova över idag med så vi blir tre stycken, sen kommer Charlie (Kiwi) med största säkerhet också, så vi kommer antagligen sitta och spela kort större delen av kvällen. Jag ska vinna denna gång ;D

Egentligen borde jag ta itu med en drös skolarbete som snart ska vara inlämnat men jag har ju fyra timmars hål i morgon så jag kanske kan orka göra det då. Vilket jag antagligen inte kommer göra då heller för jag tycker att det är så förbannat tråkigt. Typ vi ska skriva ett referat, igen, sen är det engelskan som jag dock måste göra under hålet för att sista lektionen är engelska och då ska det vara färdigt. Sen har vi ju kommunikations grejset där vi ska tala om vad vi såg,kände och tänkte i olika rum vi var i på Stockholmsdagen i Onsdags. Matten har vi med och den tror jag skulle vara klar tills i morgon så det känns ju jätte bra, not. Sen har vi mer svenska då vi ska beskriva miljön på en buss, det är ju väldigt intressant och den ska vara typ 4000 tecken lång. Hur mycket kan man skriva om en buss? Jag kommer säkerligen flumma till det hela och bli intagen efter lektionen och utfrågad om jag går på något.

Snart, snart, snart är tvätten färdig, WIIIIE ;D
Och jag ser förövrigt ut som sju svåra år och gonorré.
Men ja, alla tycker mitt hår ser snyggt ut, ialla fall dem som säger något om det.
Resten av alla människor skrattar säkert inombords, det är tillåtet för det gör jag själv.
Men ja, det är ju bara att lägga till denna färg på listan av hårfärger jag haft som en gammal vän beskrev "Ta alla färger du kan och några till". Men det känns åtminstonde inte jätte slitet, faktum är att det känns mjukare än vad det gjorde innan mina blekningar, vilket är väldigt mysko. Sen tappar jag knappt hår alls längre, mycket mindre än innan, mitt hår är inte som det ska nej.

Och nu har jag suttit här och skrivit massor av ointressanta grejor i typ en halvtimme. Det var ett väldigt bra tidsfördriv måste jag säga. Sen att få skriva av sig lite och klaga är ju bara plus i kanten.

Adjöss och tack för fisken!

Att vara eller inte vara?

Mitt hår har en underlig färg i stil med brun/gul/blond/röd. Men folk säger att det är snyggt så man får väl stå ut tills jag orkar köpa mer blekmedel.
Kort och ganska tråkig skoldag idag, svenska i tre moduler (lektioner på 1h 15 min) om jag ska vara ärlig har jag inte en aning om vad Jörgen(min svenska lärare) har pratat om.

Hur som haver så finns det två stora problem just nu, eller ja stora och stora är väl lite överdrift men de finns där och irriterar mig något hemskt.
För det första, hur vet man vad man vill med en person? Hur ska man kunna tala om det? Tänk om man säger något och den andre inte alls har det i sina planer?
Robin frågar hela tiden om vad jag vill med honom, jag vet inte vad jag ska svara. Sen igår bev det lite panik när han frågade om jag älskade honom, "Ehhm... du.. Jag vet inte?"
Det har gått lite mer än en månad sedan det tog slut med Rocky och jag känner inget alls, för någon, på det sättet. Det skrämmer mig att inte veta, inte ha sina känslor i ordning. För jag VILL att det ska vara äkta och inte någon konstig trötst"Se jag klarar mig utan dig, jag har det bättre än dig, du betydde inte så mycket som du trodde" anledning. Men när vet man det? Och hur?
Alla vet att man inte alls känner den här första förälskelse känslan när man blivit äldre, det är så jag undrar om man verkligen blir så där "kär" när man mognar eller om det helt enkelt är "Hej vi är vänner och jag känner mig dragen till dig sexuellt så vi spenderar resten av våra liv tillsammans, eller i alla fall några år för att det ska se bra ut när jag söker jobb"

Nå över till problem nummer två.
Skolan och allt vad som hör till den, peppen man kände första veckan är väck och jag känner att jag mer och mer tvingar mig upp på mornarna för att jag inte orkar med ännu ett nederlag.
Jag VILL gå klart, Jag VILL bli färdig men framför allt jag MÅSTE klara det. Inte för att jag ångrar det minsta att jag flyttade hit eller så, det har antagligen varit det klokaste beslut jag tagit sen september förra året (började jobba på dagis). Ångesten kastar sig över mig ibland och jag känner hur jag bara vill springa därifrån och skrika. Att sitta där vid en bänk och få information inpumpad i huvudet dagarna i enda funkar inte för mig. 10 minuter sen är jag så rastlös att jag sitter och river sönder mina fingrar. Förhoppningsvis går det hela över om ett tag annars får jag väl leta upp den där kuratorn och funderar ut något med henne. Saken är ju inte den att det inte finns folk att umgås med, för det gör det ju och så är jag ju faktiskt här för att studera och inget annat, dessutom är rasterna typ obefintliga och när det är hål brukar jag ta tag i allt som jag borde ha gjort.

Jag sov hos Robin i natt, som vanligt. Fast jag sov inte något på hela natten, den gråa massan som ska kallas hjärna var fylld till bredden av ovanstående tankar och om jag skulle våga visa mig här med mitt hår. Så i morse sa jag att jag skulle komma tillbaka efter skolan men nu sitter jag här i valet och kvalet om jag verkligen ska det. Egentligen skulle jag sätta mig ner och gå igenom vad jag egentligen vill (och det skolarbetet vi fått att göra). Men som vanligt lyser koncentrationen med sin frånvaro och tankarna facklar fram och tillbaka, kryper om kring på väggarna lika osammanhängade som en stor picasso målning. Jag kan inte sätta mig själv i focus.
Som nu tex. jag sitter och funderar på om jag kan övertala Åge och min bror att ge mamma en retreat weekend på Sigtuna stiftelsen i julklapp, samtidigt som när jag hunnit skriva halva meningen flyger tankarna iväg till något helt annat oväsentligt. Varför kan jag inte vara en enkel människa?

Nej, vet ni? Nu tror jag att jag ska försöka sova någon timme och se om Robin hör av sig om att jag ska komma, för annars tror jag att jag låser in mig här på rummet och låstast om att inte finnas resten av dagen.
Tjingeling!

Jag är genom förkyld igen, och idag ska vi sticka in till Sthlm och kolla på en dansföreställning och gå runt på stan. Saken är ju den att jag MÅSTE med för jag ska hämta ut The Residents konsertbiljetter åt mig,bror och Kings. Sen hade jag ju tänk införskaffa den blåa hårfärgen jag ska ha. Lite orolig för igår när jag skulle åka från Robin så kunde jag inte fixa sms biljett och mitt kort gäller inte förrens efter fyra, så håll tummarna för mig. Vette fan vad jag ska göra annars.

Så ja, Robin har blivit dumpad av sin tjej nu, det känns ju bra för min del. Hur blir det nu är ju frågan...

Jag har inget grepp om situationen, inte det minsta. Gah! Allt har verkligen hänt på samma gång, fast nu känns det bra, väldigt bra. Så mycket bättre än förut, jag klarar mig själv.

Måste fixa cigg idag med, annars avlider jag typ.
Fast Jennie är ju skyldig mig tre stycken så ja, ett tag går det ju i alla fall.
Sen är det ju den där förbannade lyckodagen som man ska ha planerat till idag, vad ska jag göra på min lyckodag? Vad ska jag göra som får mig att känna mig lycklig och nöjd? Jag har inte den minsta aning faktiskt.

Snart är det helg också, vad ska man hitta på då? Rr kanske kommer till Robin och jag vet inte hur det blir om jag åker dit då, inte för att jag ogillar Rr på minsta vis, han är jätte snäll, men ja man kan ju inte tränga sig på eller hur man ska säga. Jag är ju nästan där 24/7 och självklart ska han få umgås med sina vänner, utan mig.

Jag är så hemskt trött, håller ju nästan på att somna.
En timmer kvar typ tills jag ska sitta på bussen till märsta för att byta till pendeln in till stan sen ska man ju ta sig till spottkoppen/bögringen och möta upp klassen. Jag hittar fan inte på t-centralen längre :O men det löser sig nog, om jag ens kommer härifrån...

Okay, jag erkänner, jag är besatt av Blue October - Hate me.
Har lyssnat på den i en vecka i sträck nu, och jag kan verkligen inte sluta, texten är så underbar, så mig så att det är hemskt.

Nu har jag snart bott här i två veckor och jag måste ju tala om att det inte alls är så illa pissat som jag kanske framställde det igår (eller när dt nu var). Det funkar faktiskt väldigt bra och jag börjar kravla mig upp igen från den där mörka massan jag hamnade i, som jag legat i för länge.
Synd bara att det behövdes så mycket skit för att få mig att orka ta mig upp.

Men livet leker på, fortfarande sjuk men går snällt iväg till skolan ändå och jobbar. Känner mig extra duktig idag då jag redan gjort färdigt matten vill skulle göra tills på måndag och faktiskt tyckte att det där med ekvationer inte var någon vidare big deal.

Imorrn blir det första svenskan, det ska bli intressant, mitt favortiämne. Sen kommer väl min "löning" :P Robin kommer hit och sedan ska vi hem till honom så får vi väl se om jag stannar där hela helgen, skulle vara jävligt nice för min käre rumskamrat kommer hem i morgon och ja, vi har verkligen inget att prata om. Hur som haver haffade jag Yousef idag när han sprang förbi mitt rum på lunchen och han fixade så jag fick internet så jag slipper sno Saras, det är ju soft.

Igår så messade jag massor med Jess, hon mår inge vidare och det gör ont. Man vill bara ta första bästa tåg ner till Vbg och krama henne, tala om hur bra hon är och finnas för henne.
Jag säger bara det, Karlar är onda, riktigt elaka i sina stunder. Hur kan man inte veta om man vill vara tillsammans med en av världens mest underbara människor? Hur kan man tvivla? Då är man inte riktigt värd henne.

Funderar på om man ska ställa sig i duschen ett tag och bara koppla av, rensa skallen från ekvationer och olikheter en stund.

Titta, jag har faktiskt varit hemma sedan i måndags, detta är rekord.
Inte en enda dag har jag varit någon annanstans än i Sigtuna, och ja det är förjävla tråkigt.
För att överleva här bör man antingen känna någon man kan sitta hos efter skolan alternativt bli bundis med folk på internatet eller inte ha något behov av umgänge och kunna roa sig själv.

Idag har vi haft en och samma lektion hela dagen, Kommunikation kallar dem kursen.
Så det var aningen drygt att sitta nere i västersalen och försöka koncentera sig på vad dem sa.
Om typ två veckor ska vi ha en "lyckodag" då vi får ledigt och ska göra något som gör oss lyckliga, jag har fan inte en aning om vad jag ska hitta på? Vad gör mig lycklig? Slutar säkert med att jag hamna här och drygar bort en hel dag. Det värsta med det är att vi ska redovisa om våran dag och dokumentera den. "Aaa jag satt på mitt rum en hel dag och drygade, the end"

Fortfarande sjuk och jag tror att det bara blir värre, det är ju härligt som fan.
Skit drygt att vara sjuk och ligga hemma i sängen, eftersom hemma nu för tiden är på skolan -_-
Så jag orkade inte med det idag som ni säkert redan har fattat.

Kanske skulle man ta och lägga sig och sova bort resterande delen av dagen, för att vakna piss ridigt enda dagen jag har sovmorgon. Matte, engelska och kurinfo i morrn Jippie!

Nej vet ni? Idag är en skit dryg dag, en sådan där dag man helst skulle sova bort.
Roligaste på dagen var väl ändå när våran gäst berättare, Lars Brink, berättade om hur han hade fått massa porrsms av någon snubbe som skulle göra sitt ex svartsjuk men hade fel nummer och Lars svarar "Hej jag heter Lars, jag tror du har fel nummer".

Då var det måndag och skolan har dragit igång på riktigt.
Hade hela två lektioner idag och så kommer det vara varje måndag, Matte 8:45 - 10:00 sen fyra timmars hål och ha engelska 14:15 - 15:30. Drygt som fan var det, jag satt och slöade med Paul i min klass och spelade Super Mario på hans Wii. Sen slutade man äntligen och gick och satte sig här.

Trött som fan är man, sov hos Robin idag med, skönt att få komma här ifrån internatet ibland.
Igår så åkte man då till Robin och träffade honom och en annan Robin (Rr) och Kiwi på ett hörn. Det var trevligt spelade Chicago och jag vann ofc ^^ även om Rr fuskade till mig några poäng. Sen åkte man hem för att tvätta och det var ju lagom drygt, haha, och iväg till Märsta ännu en gång för att sova där. Har fan sovit hos honom mer än här, nästan i alla fall.

Håller nog på att bli sjuk, fryser som fan och mår piss.
Idag flyttar Rocky till sin lägenhet, hoppas det blir bra för honom, han är värd det.

Usch jag borde införskaffa mig lite nya kläder, men jag hittar ju fan aldrig något.

I veckan så händer det väl inte så mycket, blir väl att dra till Robin någon dag och sen kommer Emma upp till helgen så man ska väl försöka hinna med att träffa henne med, förhoppningsvis så har jag fått mitt slkort innan dess. Sen ska man försöka träffa Lena, hon bor ju här i sthlm nu för tiden, på söder.

Gud vad jag vill sova.